Han skriver låtar med Håkan

Björn Olssons låtskrivarsamarbete med Håkan Hellström är en av senare års största succéer. Det är sittandes i bilen vid havet någonstans mellan Orust och Göteborg som Björn har skrivit de melodier som sedan oräkneliga lyssnarskaror har älskat sönder. Han har spelat med och spelat in flera av Sveriges största band, men egentligen vill han mest bara ha det lugnt och skönt, berättar han för Kuriren.

Kultur och Nöje2007-07-19 06:00
I höst är musikern och producenten Björn Olsson aktuell med en ny Mando Diao-skiva och snart börjar inspelningen av ett nytt Håkan Hellström-album på vilket Björn ännu en gång har varit med och skrivit musiken.<BR>När Kuriren ringer upp Björn så är han hemma och har semester. På bred men vänlig göteborgska säger han att han "kanske låter lite tråkig idag" eftersom att han är hungrig, måste köpa mat och att det regnar ute. För egen hand har han nyligen avslutat arbetet med en ny skiva åt Mando Diao. Bandet har han inte träffat sedan de spelade in grunderna tillsammans i januari. Alla pålägg och all mixning har han gjort själv medan bandet varit ute och turnerat. - Det var roligt att spela in dem. Det är kul för de har inte så hög status i Sverige och det är rätt skönt så där. Jag hoppas att det ska smitta av sig på mig. Björn var också inkopplad som producent vid inspelningen av bandets förra album men den gången gick det inte lika bra. - Jag var med på kanske halva skivan innan jag hoppade av. Det var mycket privata grejer som var jobbiga, så jag slutade. Det var flera som skällde på mig samtidigt. Sen var det lite svårt med Gustaf Norén (Mando Diaos sångare), han är rätt bra på att käfta ned folk. Det är lite ovant med större band, de är mycket mer krävande. Mando är väldigt snälla och så, men de är ändå inte på samma sätt som folk är här i Göteborg. <BR><SPAN class=mr>På jakt efter avkoppling<BR> </SPAN>Det känns som att mycket för Björn Olsson handlar om att komma bort från saker. Är det inte från stress så är det från kreddighet, eller så är det från något band. Och i det ljuset är det rätt passande att han släppte sin första soloskiva under namnet UPA - "Utan personligt ansvar". - Jag har alltid tröttnat på saker. Jag är så jävla trött på Soundtrack och lika trött på mina egna grejer. Det är väl ingenting konstigt, jag har ju hållit på så intensivt med det. Han var med och bildade både Union Carbide Productions och The Soundtrack of Our Lives, för att sedan hoppa av båda banden. Ett kort tag var han också fast medlem i The Bear Quartet och som producent har han spelat in massvis med band. Hur skulle du beskriva dig själv som producent? - Jag vet inte men jag försöker vara lite mer producent nu för tiden eftersom att folk tycker att jag är det, eller tror att jag är det. Men jag är rätt osäker och lite strulig har jag märkt. Folk blir lite irriterade på mig för att jag inte är så bestämd alltid. Är det en nackdel att inte vara så bestämd när man är producent? - Ja, det är alltid en nackdel att visa svagheter, det är alltid jobbigt. Folk skruvar ju på sig. Bland annat har han spelat in Luleå-bandet Mattias Alkberg BD:s två första album. Deras andra skiva, Jag ska bli en bättre vän, spelade han in i Luleå. Vad minns du av Luleå? - Där har jag ju varit massa gånger, också när jag spelade med Bear Quartet. Jag har alltid tyckt att det är väldigt trevligt där. Det är rätt livfullt, och det är lite Göteborgskt så där eftersom det inte finns någon storstadskänsla. Folk slickar inte varandra i stjärten så där som de gör i Stockholm. <BR><SPAN class=mr>Ny Håkanskiva på gång<BR> </SPAN>Det som Björn är mest känd för är nog samarbetet med Håkan Hellström, som han både har producerat och skrivit musik till. Just nu arbetar Hellström med en ny skiva, som det från början också var tänkt att Björn skulle producera. Men så blir det inte. - Jag har degraderat mig själv från producent till sessionmusiker. Varför då? - För att jag inte orkar riktigt. Jag vill vara ledig. De ska spela in här hos mig ute på Orust lite senare men jag vet inte när det blir. Jag ska väl vara med och spela litegrann men jag ska inte spela in, så jag är inte så insatt i det. Själva låtarna till det nya albumet har han precis som på tidigare skivor varit med och skrivit tillsammans med Håkan. De har nu gjort ungefär 14 låtar ihop. - Det varierar lite hur mycket jag skriver men jag har faktiskt varit med på alla hans skivor, mer eller mindre. Vissa låtar har jag skrivit helt men sedan ändrar han ofta lite. <BR><SPAN class=mr>Känner sig lite slut<BR> </SPAN>Hur låter de nya låtarna? - De är lite mer hetsiga sådär. Några är hits. Men av det nya har jag faktiskt inte riktigt hört allt så det är ju svårt att säga, det kommer nog bli lite som när jag gjorde några låtar till hans andra skiva. Alltså att det kommer som en överraskning för mig när jag väl får höra den färdiga låten. Hur fungerar det när ni skriver ihop? - När vi skriver så skickar jag grejer till honom, och sedan har vi träffats några gånger. Men jag känner mig lite slut som låtskrivare nu. Jag känner att jag väl är lite där Soundtrack också är nu, du vet, det är som så uttjatat. Kanske inte med Håkan-låtarna, men det känns som att jag inte har någonting nytt att komma med. <BR><SPAN class=mr>Kräftdjursserie<BR> </SPAN>Mycket av musiken på Håkan Hellströms senaste skivor är omarbetade versioner av låtar från Björn Olssons soloskivor. Björn har gett ut fyra album i en kräftdjursserie som informellt kommit att kallas för Räkan, Kräftan, Krabban och Hummern. - Från början var soloskivorna något slags loserprojekt som det ändå blev någonting av. Det var liksom bara en avslappnings- och hobbygrej som var kul att göra. Det har blivit så intensivt bara för att Håkan tog upp de där låtarna och ville göra musik med mig. Så det har liksom exploaterats lite och det känns inte riktigt som min privata grej längre. Men jag klagar inte över det. Det har ju varit angenämt så där - herregud - det är jättebra att Håkan har gjort grejer av mina gamla låtar. Men när jag sitter själv med det nu så märker man att man tänker på att det skulle passa till dem och dem. Och då blir det nästan som ett jobb. Man tröttnar. Kräftdjursalbumen är instrumentala, gitarrbaserade och väldigt lugna. För det mesta verkar det som att Björn främst strävar efter att få avkoppling. - Jag är som mitt emellan en ton-åring och en pensionär. Jag tycker det är grymt att ha kontakt med yngre människor som vill att jag ska följa med på deras fester, men jag går aldrig med. Jag gillar verkligen att ha det skönt, så i stället sitter jag i bilen och spelar gitarr. Det är så mina skivor är gjorda. Men nu pratar han mycket om att han har kört fast, och säger också att det inte verkar bli några fler solo- album. - Alltså jag är ju 44 år, så jag vet inte om jag kan komma in i något nytt längre. Eller det kan man ju såklart men det gäller väl att bli av med det här gamla, med visslandet och det där, även om jag är jävligt nöjd med det . Jag har låtar till en ny skiva men jag vet inte, de är bra och så men det är la inte så man hurrar. I höst ska han spela in Bad Cash Quartet-Martins nya band och ett garagerockband från Göteborg, men i övrigt har han inte någonting planerat. Men han säger att det är härligt att vara ledig. - Jag har hållit på så mycket nu att det nästan inte känns som att jag har något eget liv. Man bara servar andra hela tiden, det är barnen och sedan är det olika musiker. Vad skulle du göra om du inte hade det allt det? - Då skulle det bli en enorm tomhet bara. Jag skulle gå omkring som en uteliggare nästan. Det skulle nog inte vara bättre än hur jag har det nu.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!