Han blir årets bibliotekarie

an kallar sig den siste bokprataren. Men ändrar sig. - Det finns många ambitiösa barnbibliotekarier som pratar böcker, men när det gäller vuxenlitteratur har det varit sämre beställt. Men nu anar jag en ny trend där bokpratet tycks vara på gång igen, säger Bert Linné, som just utsetts till Årets bibliotekarie av Svenska Akademien. Prestigefyllt så det förslår. Utmärkelsen kom i ett vackert handskrivet kuvert på ett guldkantat brevpapper från Horace Engdahl. 50.000 kronor får han också. Därmed blir Bert Linné den fjärde bibliotekarien i ordningen som tilldelas priset som inrättades 2005 och som ska gå till bibliotekarier vid svenska folkbibliotek som har gjort värdefulla insatser för att främja intresset för klassisk och samtida skönlitteratur. En värdig pristagare kan den påstå som följt Bert Linnés bokpratande genom åren. Han anställdes som bibliotekarie i Luleå 1975, därmed har han snart arbetat lika länge vid Luleås folkbibliotek som den legendariska Olga Bardh, som förärats ett eget rum i Kulturens hus. Bokpratandet inledde han redan 1976. - Jag var filialchef i Luleå och så skulle vi flytta Råneå bibliotek till nya lokaler. När vi satt och planerade invigningsprogrammet kom jag på det naturliga - självklart ska vi prata om böcker. Sedan dess har jag aldrig slutat. Under 1980-talet inledde han och kollegan Åke Leif-Lundgren projektet Läslust som tog dem runt, inte bara i Norrbotten, utan i hela landet med sitt bokpratande under tre innehållsrika år. - På den tiden kunde man få pengar från Kulturrådet till sådana projekt, säger Bert Linné, och minns hur de i Norrbotten besökte varenda by, varenda förening. - Man får nog säga att vi var idoga, for runt där i svartmörkret och pratade om ny nordisk och svensk skönlitteratur. Ämnet vidgade sig och en utstickare nådde fram till Norrbotten och ett litteraturarv som till stora delar var osynligt. Då bestämde de sig för att ta ytterligare ett steg och 1993 presenterade de gemensamt Tiden snöar från trädet, en bok om den norrbottniska poesin. - Eftersom vi inte trodde att vi skulle ge ut fler böcker gjorde vi alla författare till poeter, även en sådan som Stina Aronson. Men det blev en till bok, även det en antologi - Spåret lockar vid källan, precis som den förra utgiven på det egna förlaget Kantele, 1997. Vackra böcker, rikt illustrerade av Norrbottenskonstnärer. Andra former
Bokpratarbagaget växte och skickliga som de blev på att ragga pengar från intresserade institutioner fortsatte Läslust-verksamheten under andra former. Dessutom blev det ytterligare några gemensamma böcker - Upplevelse av Norrbotten, en bok i samband med 100-årsminnet av Eyvind Johnsons födelse, och En underlig roman och andra berättelser, som gavs ut till 80-årsminnet av Birger Vikströms födelse. Från bokhyllan i sitt arbetsrum plockar Bert Linné fram manus till en tredje påbörjad antologi som om den blir färdig ska heta Rösterna sover i dalen och handla om poesin, prosan och konsten i förskingringen, det som påverkat på olika sätt. - Vi har gjort intervjuer med Bo Nilsson, Birger Berg, som nyligen gick bort, Eva Zetterwall, Staffan Göthe, Staffan Westerberg - ja många, säger Bert Linné och börjar berätta om några av alla röster som ska höras i boken. Om Gerda Enekvist, som 1949 blev den allra första kvinnliga professorn i Uppsala universitets då 500-åriga historia. Hon kom från Luleå och var kulturgeograf och språkforskare. Om Emil Melander, militär och författare, som engagerade sig socialt och som startade Bodens folkhögskola. Om Ester Blenda Nordström som skrev Kåtornas folk, om Sten Selander som skrev sin postumt utgivna diktsamling Avsked inspirerad av en resa i Norrbotten, om länsman Lars-Johan Bucht, mest känd från Kautokeinoupproret. - Bucht blev ju ihjälslagen och väcker fortfarande starka känslor för sin roll i upproret. Hans historia är intressant på många sätt, han skrev bland annat de mest fantastiska kärleksbrev till sin hustru. Det Bert Linné inte vet om alla dem som någon gång hämtat inspiration från detta län i sitt skrivande är förmodligen inte värt att veta. Bland annat har han i manuset skrivit om Simone de Beauvoir och Jean-Paul Sartres fascination av Abisko, som de har svårt att lämna, något hon berättar om i Världen öppnas. Trygg tillvaro
- Men lyssna på det här, säger han, och läser högt för mig ur Olaus Magnus Historia om de nordiska folken där den landsflyktige biskopen mycket poetiskt beskriver sina intryck från ett Norrbotten där kustens öar är väna och om en tillvaro som inte bara är behaglig utan också lugn och trygg. - Det är en unison hyllning till länet och människorna, en marknadsföring som heter duga, något helt annat än slädfärder och skoterturer. Undrar om de känner till det här på länsstyrelsen? Självklart är han glad för priset, även om han understundom kan känna sig lite främmande inom ett yrke som genom åren allt mer kommit att handla om teknik och allt mindre om böcker och läsande. Om den tredje antologin kommer ut vet han inte och när det gäller skrivprojekt finns det ett som just nu ligger närmare. En barnbok som han själv tänker illustrera, baserad på en sann historia om apan Bingo som en gång förärades en ung springschas i Luleås hamn. Springschasen var hans kära svärfar. I och med det nya biblioteket har bokpratet fått ett lyft. Minst en gång i månaden berättar Bert Linné tillsammans med kollegan Janne Olofsson om böcker för intresserad allmänhet. - Det finns många böcker att tala om, dessutom kommer det hela tiden nya så det tar aldrig slut. Min favoritbok just nu är bilderboken Alla döda små djur av Ulf Nilsson och Eva Eriksson.