Men det är kanske främst hans tv-program Vilse i pannkakan som gjort honom känd eller ökänd, beroende på vem man frågar.
Det handlar givetvis om skådespelaren Staffan Westerberg vars liv och gärning nu ges ut i bokform av redaktören Peo Rask. Till sin hjälp har han haft flera av landets namnkunniga teaterkritiker som Leif Zern, Lars Ring, Margareta Sörenson och Pia Huss för att nämna några. Och alla ger sin bild av Staffan Westerberg i boken Staffan - en ocean av sorg och längtan som ges ut på förlaget Black Island Books.
- Staffan är så mycket mer än en skådespelare. Han är en teater, säger Peo Rask.
En multiartist
Han har under många timmar på Kungliga biblioteket och andra teaterarkiv kartlagt Staffan Westerbergs rika produktion. Och det har tagit tid.
- Jag var tvungen att avgränsa mig till hans premiäruppsättningar, annars hade det varit ogörligt, menar han.
Och ur allt material han plöjt framträder en multiartist, så mycket mer än bara en skådespelare.
- Han är unik på så sätt. I sin tidiga karriär gjorde han allt från att skriva manus, regissera, agera, göra scenografi och kostym till programblad och affischer. Det var i och för sig innan teatrarna hade egna marknadsavdelningar, men jag tror inte det kommer finnas plats i framtiden för skådespelare som Staffan Westerberg. Han travade in på SVT med en papperskasse med sina dockor och slevar på 1970-talet. Spelade upp något för ledningen och fick sedan göra tv-program för barn. Det tror jag inte är möjligt i dag.
Peo Rask hänvisar bland annat till den intervju han gjort med skådespelerskan Basia Frydman som inledde sitt samarbete med Staffan Westerberg 1976 med pjäsen Väntarna. Hon säger i boken:
"Det finns alltid i alla tider sådana som han. Men vi lever i en tid där bara CV:n och framgång räknas. Jag är rädd för att det inte finns plats för sådana som han. Med jakten på klirr i kassan uppstår självcensur."
Förste älskare
I boken varvas text, intervjuer, tidningsklipp och fotografier med utdrag ur Staffan Westerbergs egna manus och teateraffischer. Manus som närmast påminner om seriestrippar, illustrerade med hans egna teckningar och vacker handstil.
- Det få vet är att Staffan Westerberg i början av sin karriär ofta fick spela roller av typen förste älskare. Det var först när han etablerat sig som han började gå sin egen väg och göra egna produktioner. Dessutom var han mycket seriös som ung och började med att sätta upp tunga pjäser som dockteater för vuxna. Det är senare som han släpper loss sin fantasi. Och ja, där är han gränslös, menar Peo Rask.
Det är under två perioder under sin karriär som Staffan Westerberg får utstå massiv kritik. Det är först på 1970-talet, då han kritiseras av den etablerade barnteatervärlden samt vänsterrörelsen.
- Då spelades antingen barnteater av sagokaraktär med lyckliga slut eller så var det vänsterns plakatteater. Staffan bjöd på något annat, barnteater med stora livsfrågor som sorg och fick kritik från båda håll.
Förstörd barndom
Nästa gång han ifrågasattes var på 1990-talet, när de barn som vuxit upp med Staffan Westerbergs tv-program hävdade att han förstört deras barndom.
- Han fick klä skott för något helt annat. Jag menar, det handlar om tio program av Vilse i pannkakan som var en kvart långa. Jag vet också att Staffan tog väldigt illa vid sig.
Och bokens undertitel - en ocean av sorg och längtan hänvisar till innehållet i Staffan Westerbergs pjäser och TV-produktioner.
- Han återkommer exempelvis flera gånger till sin brors tragiska bortgång under Staffans barndom. Och längtan, den återkommer också i hans produktion, säger Peo Rask.