En svalkande eftermiddagsbris från Medelhavet, 3000 pers på en strand i Barcelona, dj:s som avlöser varandra, smuggelöl för en tia styck. Det är tidig eftermiddag och festivalbesökarna på den spanska solkusten har just klivit upp, sopat i sig en kopp kaffe i flykten och styrt cyklarna mot det hypnotiska basljudet på Macarena Beach Club. Ännu en dag av Sónarfestivalen har börjat och festen kommer hålla på till minst 07:00 imorgon. Tjugonde upplagan av en av världens största elektroniska musikfestivaler är i full gång och några – något bleka men glada – norrbottningar är på plats.
Felicia Aneer bor sedan tre år tillbaka i Luleå. Den här sommaren har hon ett nytt jobb och bara en veckas semester. Utan att ha så mycket koll på artistuppställningen på festivalen bokade hon en biljett till Barcelona för att hänga med kompisarna till Sónar.
– Jag kom hem till lägenheten imorse klockan åtta. Jag tror att jag har tappat min mobil i hetsen på väg till Kraftwerk-spelningen. Men det är ok, jag har haft en magisk natt. Förutom Kraftwerk såg jag Modeselector, Baauer, Major Lazer och Diplo.
Inne i den "charmiga" lägenheten som Felicia och hennes kompisar har hyrt (en etta utan fönster som luktar fimp) står resväskorna packade i hallen. Tidigt nästa morgon går planet hem till Sverige, så det blir att njuta av sista kvällen och sedan direkt ut till flyget utan att passera sängen.
– Jag älskar stadsfestivaler! Här finns alltifrån små, intima strandscener där man kan skåla med dj:n till jättearenor. Jag är ganska slut fysiskt, men mentalt har jag fått värsta energiboosten.
Sónar firar 20 år som festival i år och har tjänat som förebild för flera andra diton. Way out west i Göteborg har sneglat mycket på spanjorernas upplägg. Och det verkar funka. Uppdelningen mellan Sónar by day och Sónar by night gör att besökarna kan sy ihop sina egna festivalscheman.
– Som det känns nu så skulle jag kunna köpa biljett till nästa års Sónar redan idag. Jag fäller en liten tår över att jag ska sitta inne och jobba resten av sommaren, men å andra sidan hoppas jag att både solbrännan och känslan av att dansa till 07 på morgonen håller i sig.
Christian Gillros från Luleå besöker också Sónar. Efter förra årets besvikelse över att precis ha missat den franske dj:n Ivan Smagghe på en klubb i Berlin, är han taggad för den spelningen. Och många andra.
– Japp, jag lyckades missa Ivan Smagghe den här gången också! Jag gör alltid samma misstag på såna här tillställningar: väntar för länge med att dra till klubbarna eftersom jag tänker att de stora namnen säkert kommer att spela sent.
Christian vilar också på stranden inför avslutande festivalkvällen. Han gillar upplägget med att kunna ligga tio meter från havet samtidigt som han kan gå tio meter inåt land och stå på ett dansgolv. Macarena Beach Club i utkanten av Barcelona är ett av hans (många) favoritställen på Sónarfestivalen.
– Det händer massor här, runt Sónarfestivalen. Det är samma sak inne i stan. Alla skivbolag och dj:s vill ha sina egna events. I förrgår var jag på ett poolparty högst uppe på ett hotelltak. Fullpackat med folk och utsikt över hela Barcelona. Jag såg bland annat Kink, sen har jag bockat av klassiska klubbar som jag varit mycket på tidigare, som Factory och Aspherical.
Biljetterna till de privata festerna kostar lika mycket – och ibland mer – som till Sónar, men för de som Christian som väntat på en alldeles speciell dj är det värt varenda euro.
– Igår såg jag legenden Carl Craig från Detroit. Han har dj:at i 25 år. Craig hade med sig Dj Stingray som alltid är maskerad. Det såg rätt kul ut med Carl Craig bakom skivspelarna och sen den enorme Stingray bredvid med rånarluva på, som står och klappar händerna och ser ut som en torped. Jag vet inte om det blir Sónar i Barcelona för mig nästa år. Festivalen har knoppat av sig och finns numera i både Reykjavik och Tokyo. Jag är riktigt sugen på Sónar Reykjavik 2014. Vi får se.