Halsbrytande vackert spel i Acusticum

På grund av olika omsändigheter fick jag chansen att uppleva denna konsert i Piteå i stället för i Luleå och det är jag verkligen glad för. Akustiken i Studio Acusticum är fantastisk. Klangen är så tydlig och klar. Efterklangen upplevs som exakt lagom lång och dessutom är salen verkligen vacker. Har du inte varit på en konsert här kan jag inte annat än beklaga dig. Ture Rangströms Divertemento Elegiaco inleder konserten. Detta är ett otroligt vackert stycke. Det är också en mycket vacker och känslig tolkniong vi bjuds på av Tobias Ringborg. Han tar verkligen ut svängarna i fraserna och klangligt är det en fullträff. Efter det gör så kvällen solist, gitarristen Göran Söllscher, entré och tillsammans med orkestern spelar han den kubanske tonsättaren Leo Brouwers stycke From Yesterday to Penny Lane. Stycket är egentligen sju Beatlesslåtar som Brouwer har arrangerat för stråkorkester och gitarr och framför allt Eleanor Rigby och Penny Lane är riktigt läckra. Söllscher spelar gitarrstämman med sedvanlig säkerhet. Han får gitarrspelet att verka så enkelt trots att det i vissa lägen är rent halsbrytande saker han utför. Efter paus står Luigi Boccherinis Fandango (ur kvintett nr 4 i G-dur) på programmet. Det är riktigt rolig, spanskinspirerad musik vi får höra. Här kommer till och med kastanjetterna fram, mycket förtjänstfullt framfört av Knut Erik Sundkvist. Jag tror att det var fler än jag som blev glad av att se hur roligt har verkade tycka detta var. Konserten avslutas så med Johannes Brahms Stråksextett nr 2 i G-dur i arrangemang för stråkorkester av Kurt Atterberg. Detta är stor musik av en av mina absoluta favorittonsättare. Jag kan inte riktigt peka på vad det hos Brahms musik som tilltalar mig så mycket. Kanske är det den ofta förekommande melankoliska tonen som berör mig, bra är det i vilket fall. Och Kammarorkestern med mäster Ringborg gör mig inte besviken. Tredje satsen, Poco adagio, framförs i en mycket vacker och känsloladdad version och den avslutande satsen spelas i ett rasande tempo som gör att man blir aldeles lycklig. Dessutom gillar jag de stora dynamiska kasten i tolkningen och när det framförs i denna fantastiska sal kan det inte bli annat än urbra.