Problemet för Takida är att de erövrat Tracks och Svensktoppen tack vare två jätteballader, men att de hellre vill rocka loss som sina nordamerikanska förebilder Creed och Nickelback. Men jag är ledsen, det är först när Ångebandet lugnar ner tempot och sångaren Robert Pettersson får ta kommandot över en storvulen ballad som gruppen visar upp något som höjer sig över mängden. Alla som hört honom live vet att han är en sensationellt bra sångare.
