Gustaviansk afton i kapellet

Musik i Bellmans sällskap: Gustavianska pärlor med Johan Christensson, tenor, och Bernt -Malmros, klaver Ljusets kapell, Luleå 
Han var en av många konstnärer som fick chansen under den kulturella blomstring som rådde under Gustaf III:s regeringstid. På onsdagskvällen presenterades i Ljusets kapell smakprov på Olof Åhlströms egna kompositioner, -samtidigt som några andra personer i tidens litterära och musikaliska smältdegel lyftes fram. För programmet stod en av de allra främsta kännarna av det gustavianska musiklivet, Bernt Malmros, skicklig pianist, tillsammans med tenoren Johan Christensson, bördig från Luleå och välkänd för många för sin medverkan i passioner och andra verk kring de stora kyrkliga högtiderna. Det blev under den korta stunden -bara ett litet knaprande på de -musikaliska delikatesser som Olof Åhlström var upphov till. Det här var den tid då känslor och tårar fick fritt flöda och det märks minsann i Skön stod blomman med okänd författare och Sången, där orden är den blivande biskopen Franz Michael Franzéns. Bland de kvinnor som då kunde ta för sig, som exempelvis Anna Maria Lenngren, som Åhlström för övrigt var befryndad med, fanns Charlotte Cederström, vars hem var en av medelpunkterna i Stockholms kulturella sällskapsliv. Många av hennes texter satte Åhlström musik till, till exempel Vid den spegelklara viken, både naturlyrisk och självutlämnande. Allra vackrast klingade -emellertid Johan Christenssons sköna, ljusa -tenor i den avslutande Sommarnatten, text av Michael -Choraeus, född i Finland. Michael Choraeus dog ung och ?testamenterade? på sin dödsbädd sin maka Christina Sophia till sin ett par år äldre vän Franz -Michael Franzén, vilkens hustru nyss gått bort. Kvällens kuriositet var en hyllning till midnattssolen: Abbé Voglers -tonsättning av Guiseppe -Acerbis åkallan till midnattssolen, L´invocazione del sole alla mezza notte in Laponia. Acerbi reste på Nordkalotten 1798?99 och skrev en ovederhäftig bok om sina upplevelser men hans känslor på fjälltoppen är säkert äkta ? en tidig föregångare till Henri Salvadors och Quincy -Jones The Midnight Sun Never Sets. Bernt Malmros spelade på det inte alltför klangrika elpianot i kapellet ett par av Åhlströms klaverstycken, av dessa ett vackert adagio i c-moll. Bellman fick till slut också vara med: i extranumret Träd fram du -nattens gud, en av hans allra vackraste -sånger, som han faktiskt också själv kan ha skrivit musiken till.