– Det är skitjobbigt att skriva, säger författaren Andrea Lundgren, ursprungligen från Boden, när hon gästade Kontext – Litterär scen i Luleå.
Hon debuterade 2010 med romanen "I tunga vintrars mage". År 2014 kom "Glupahungern", en släktkrönika med magiska inslag som utspelar sig i de norrbottniska skogarna och i våras den kritikerhyllande novellsamlingen "Nordisk Fauna". Man skulle kunna tro att hon inte vigt sitt yrkesliv till något som uppenbarligen innebär så mycket möda. Samtidigt framgår det med tydlighet vilken kärlek Andrea Lundgren hyser till litteraturen.
– Läsning och litteratur är så mycket mer än en historia. Det är närmast magi. Och de bästa texterna jag läst har krävt arbete. Då är det riktigt bra, menar hon.
I sin egen skrivprocess närmar hon sig ett tillstånd, en stämning eller en känsla – berättelser med liknande tematik – skog, djur och förvandling. Inte för inte bedriver hon en litteraturpodcast under namnet "Skogarna", tillsammans med förläggaren Martin Halldin, där de framför allt undersöker litteratur i gränslandet. Eller som hon själv uttrycker det: "konstiga böcker".
– Skogen är viktig för mig, inte bara som en plats, utan i mitt skrivande använder jag det också som en bild. Jag menar i skogen träffar man inte bara djur, man kan också gå vilse, svettas eller hitta saker, menar hon.
Ett återkommande ord under författarsamtalet är gungfly. Ett vackert ord, enligt Andrea Lundgren, kanske inte minst för att det är något hon eftersträvar i sitt författarskap.
– Jag får ibland frågan hur mina berättelser slutar. Men för mig är det största att hitta något i någon annan. Det man ibland kan möta i ett djurs blick, säger Andrea Lundgren.