Tanken är att genom en familjs öden skildra 1900-talets öden, händelser, katastrofer, krig och hur olika släktled i den norska familjen Lauritzen, påverkar och påverkas av stora och små händelser i sin omvärld.
Bro byggarna var första delen och utkom 2011. Den var storslagen på många sätt och skildrade de tre fattiga men strävsamma fiskarpojkarnas uppväxt och väg ut i världen. En värld som kom att kretsa kring Tyskland, på gott och ont.
Nu är vi alltså framme vid Blå stjärnan. Året är 1941 och det är brinnande krig i Europa och världen. I romanens centrum finns systrarna Johanne och Rosa, bägge starkt engagerade i andra världskriget. Rosa som anställd vid den svenska underrättelsetjänsten och Johanne i norska Hjemmefronten och hon är även agent i SOE, en brittiska spionorganisation som opererar i både Sverige och Norge. Skildringen av systrarna blir till en riktig lektion i svensk samhällskunskap under krigsåren och samtidigt bra porträtt på starka och mångsidiga kvinnor som verkligen får visa upp breda register på livets alla områden.
Framför allt är det här Johannes bok. Det ger författaren rika möjligheter att skriva en spänningsroman där Johanne blir mer och mer indragen i kampen mot nazisterna. Hon deltar i kurirtrafiken med att smuggla norska motståndskämpar. När hon ”upptäcks” av engelsmännen får hon specialutbildning och deltar i flera framgångsrika operationer i Norge. Hon visar sig snabbt vara en oerhörd tillgång, mycket tack vare sin egen oräddhet, sina språkkunskaper och släktrelationer i Norge. Hon talar flytande norska, tyska, engelska och franska.
Lättläst, är ordet, sa Bull.
I fallet med Blå stjärnan berättar Jan Guillou en riktig spionroman, med alla dess ingredienser av svek, hjältemod och intriger, Fienden är tydlig förstås; de tyska nazisterna som ockuperar Norge. Det är en mycket verklighetstrogen, men förstås dramatiserad historia över förhållandet i det ockuperade Norge, den tyskvänliga politiken i Sverige under första halvan av kriget och hur allt svänger när de tyska arméerna krossas i Stalingrad.
Mitt i detta kaos är Johanne med och genomför våghalsiga aktioner mot de tyska spionerna i Sverige, samtidigt som hon mot slutet av kriget är med och genomför en stor operation för att rädda norska judar undan transport till de tyska koncentrationslägren.
Förutom en rätt spännande läsning är det också befriande att Blå stjärnan är en spionroman där kvinnorna helt och hållet spelar huvudrollen. Är det några som är endimensionella så är det de ofta ganska patetiska männen, vare sig de är tyska, svenska eller norska. En markering från författaren, som faktiskt känns ganska lätt att ta till sig.
En annan rätt uppenbar företeelse är författarens förkärlek för att dela ut militära ordnar. Det känner man förstås igen efter att ha plöjt Hamiltonböckerna när det begav sig. Således får Johanne och hennes kvinnliga kamrater en hel drös med olika hjältesymboler att hänga på sina vackra uniformer.
Så slutar den femte sagan lyckligt. Åtminstone vann det goda över det onda. När Guillou återkommer med romanseriens sjätte del nästa höst lär det vara efterkrigstid för familjen Lauritzen i Saltsjöbaden. Kanske skildras konflikter av olika slag när det svenska folkhemmet ska byggas upp efter kriget?