Gruvsamhället efter gruvan

Gruvlaven i Laver står fortfarande upprätt. Runt om har skogen tagit tillbaka den mark som röjdes för att kunna bygga gruvsamhället här mellan ingenting och ingenting. Nedan för vägen ligger sjön Lill-Laver. Därifrån skulle inbyggarna komma att ta sitt vatten.Då skrev vi 1936, snart skulle Europa brinna för andra gången på kort tid. I Laver byggde man i stället upp. Förutom gruvan också bostäder, en skola, konsumbutik, kafé, Folkets hus, tvättstuga ... Inomhus fanns rinnande vatten, rostfria diskbänkar och elektricitet. Ett modernt samhälle i miniatyr, ett slags pleasantville. Som mest kom där att bo 242 invånare. I maj 1947, för 60 år sedan i år, var allt borta. Samhället tömt. I skogen finns husgrunderna kvar. Som gravstenar står de i tysta rader.Tyst arbete
I Laisvall, många mil nordväst om Laver, bor för närvarande 125 människor. En del av husen från det nedlagda gruvsamhället kom att flyttas hit. Som ett tillfälligt projekt när krigets Europa behövde råvaran hade Boliden öppnat en blygruva. Som mest på 1980-talet jobbade 350 personer i den. Gruvan kom att vara öppen i nästan 60 år. 2001 gjordes sista skiftet. Skolan stängdes för något år sedan. I höstas tog man ner laven.Ett arbete som nog kunnat pågå i tystnad om inte frilansfotografen och journalisten Maria Söderberg hade "kommit hem" och varit den "slow worker" hon är. Bördig i Arjeplog hade hon visserligen inte så mycket att göra med Laisvallsborna, de hölls för sig under hennes uppväxt i Arjeplog, berättar hon på hemsidan www.laisvall.net. Själv flyttade hon 1976 för att gå gymnasiet i Piteå.Dokumentär om nedläggningen
Men redan 1984 gjorde Maria Söderberg sitt första reportage om gruvorten arjeplogarna sällan besökte. Sedan har hon kommit tillbaka ofta. Fotograferat, intervjuat, skrivit och så till sist filmat. Tillsammans med filmfotografen Stefan Holm från Luleå gör hon en dokumentär om nedläggningen av en gruva. Men också arbetat för att gruvlaven skulle få stå kvar. Som ett minnesmärke, landmärke och ...-Man hade kunnat göra en pub i tornet, säger hon. 93 500 kronor skulle gruvbolaget Boliden ha. Men intresset har varit lågt. Intresset för industridokumentation är över huvud taget mycket svagt i regionen. -Det finns några människor runt om i landet som tycker det är viktigt, men den arten är inte så vanlig i Norrbotten, säger Maria SöderbergVarken Norrbottens museum eller Skellefteå museum tycks anse att det finns behov av en industrihistorisk satsning. Och ändå ligger båda i områden där tung industri varit viktiga för människor och ekonomi samtidigt som den orsakat en hel del negativ påverkan i miljön. Också Maria Söderberg har mött ett ointresse från museerna, i alla fall på så sätt att de inte velat stödja projektet med pengar. Precis som Arbetets museum i Norrköping är hon välkommen när allt är klart och betalt.Ett märkligt resonemang från viktiga institutioner kan man tycka.Norrmän konkurrerar
Vi sitter och samtalar utanför hennes lägenhet på Peljevägen 12 i Laisvall. Den har hon köpt i svår konkurrens med de norrmän som flyttar in. Här har de fri tillgång till naturen på ett annat sätt än i hemma och billigare är det också. Maria Söderberg bor inte här, utan det är en arbetsplats. Det är också här hon öppnat sitt galleri. 15 juli var det invigning av Galleri Laisdalen. I det stora rummet hänger fotografier, i den lilla har hon bildvisning. Bor gör hon i Enskede och om somrarna hos föräldrarna i Arjeplog.-Möjligheterna är outtömliga, man kan till exempel ha något i köket. Jag har blivit inspirerad av mina resor i forna Sovjet. Vill man kan man bygga ut sitt hem till galleri.Besökare från Vitryssland
140 personer dök upp till premiären och hade nyligen besök av två gäster från Vitryssland. Där har hon arbetat länge med ett annat projekt. Det rör människohandeln och ska ta form av en bok och en utställning.. Men för närvarande är hon påtagligt upptagen med Laisvall. Under våra timmar tillsammans händer det hela tiden saker. Som att Magnus Sundström från Laisvall by kommer förbi.-De tog namnet, berättar han. Det här hette någonting annat. Så fick vi heta Laisvall by.-Det var posten, fyller Maria Söderberg i.Magnus Sundström medverkar i dokumentärfilmen, han har jobbat med nedläggningen, men även filmat. Han höll i en av de tio kameror som var på plats när laven skulle fällas. Första gången gick det inte så bra, den ställde sig på sniskan. Andra gången stöp den som planerat. Men hans kamera tog stryk, linsen förstördes av allt som stänkte upp på den.Samlar information
Andra besökare har fotografier med sig som ska scannas in. 2-3 augusti, Minnesdagarna som hon kallar dem, ska Maria Söderberg ha en workshop som syftar till att samla information om människor och årtal i Laisvall. Tillsammans med de inlämnade bilderna ska också Hans-Erik Afvanders stora samling fotografier gås igenom. Min berättelse om Laisvall står det på inbjudan och arbetet hör ihop med en utställning som öppnar på Silvermuseet i Arjeplog nästa år. Samtidigt hålls också två föredrag. Ewa Bergdahl från Riksantikvarieämbetet om Samtidens industriarv, så ett med det uppfordrande namnet Kulturen får inte bara vara en tröst. Den är ett viktigt politiskt vapen. med Kjersti Bosdotter, IF Metall.15 augusti är det tid för Maria Söderberg att åka söderut igen. Barn ska börja skolan och det är dags att pusta ut efter de intensiva sommarmånaderna. En stund, typ en tankepaus, för Vitryssland väntar. Dokumentation av krig som under 1980-talet i Afganistan har hon slutat med.Just nu känns det svårt att se ett nytt Laver i Laisvall även om nedmonteringen av själva gruvan snart är klar. Framtid Laisvall står det också på en brevlåda som hänger på butikens vägg. Den hör till en förening på orten. Det känns som en man skulle kunna gå med i.
Fotnot: Läs artiklar om stängningen av gruvan i Lasivall ur arkivet på www.kuriren.nuEfter sista salvan.
Den sista stora smällen i Laisvall
Lutande tornet i Laisvall
Hemlig salva satte punkt