Ensamheten och isoleringen chockade den danske fotografen Henrik Saxgren. I fyra år har han skildrat invandrarfamiljer över hela Norden. Fram träder också en berättelse om fula nordbor.<br> ? Vi bor ju på världens gräddhylla, vi borde vara snälla och generösa. Man blir en vackrare människa av det. Jag har alltid trott att ju mer välutbildade vi blir, ju högre välstånd vi får, desto mer toleranta blir vi. Men det verkar vara tvärt om. <br>Att vara en civiliserad människa handlar väl om att kunna korrigera sina primitiva reaktionsmönster, där har vi blivit lata.<br> ? Jag blev så trött när jag upptäckte hur isolerat många av de här människorna lever. Det var som om de andades ut när jag kom. Äntligen fick de berätta.<br>Vad överraskade dig i positiv bemärkelse?<br> ? De bar på helt fantastiska, otroligt rörande historier. Vi tycker det är en klyscha att varje människa är som en roman, men det är sant. En del saker kunde jag inte ens skriva för de hade verkat för osannolika.<br>Invandrarna han träffat har kommit av två skäl ? krig och kärlek ? vilket också blivit titeln på hans bok och utställning. Varje familj ägnas en bild men också en nedskriven berättelse.<br>Utställningen Krig och kärlek visas på Hasselblad center i Göteborg den 21 januari till den 26 februari och senare på Kulturhuset i Stockholm. Samtidigt kommer också hans bok med samma titel ut.<br>Henrik Saxgren är dokumentärfotograf, bosatt i Köpenhamn men med hela världen som arbetsfält.<br> <br>
