Seth Rogen har blivit överexponerad de senaste åren och därför har hajpen lagt sig för många. I mina ögon är han fortfarande i komisk högform som arvingen Britt Reid, en barnslig superhjälte-wannabe.
Tur att han har sin asiatiska sidekick Kato som (så klart) är skicklig på kampsport för annars skulle han omedelbart bli dödad.
The Green Hornet kom ursprungligen i formen av en radioföljetong på 1930-talet. Själv bekantade jag mig med denna gröna geting i tv-serien om Läderlappen och Robin där The Green Hornet och hans följeslagare Kato (som faktiskt spelades av Bruce Lee) gjorde inhopp i något avsnitt.
Det var töntigt då och det är töntigt nu. Bra! Seth Rogen som skrivit manuset tillsammans med Evan Goldberg är ute efter absurda repliker och småfåniga actionscener som man kan skratta åt. Vem är den perfekta regissören att göra verklighet av sådant? Jo, Michel Gondry (Eternal Sunshine of the Spotless Mind).
Många kritiker har plockat fram sågen, både i Sverige och USA. Visst, handlingen är något ofokuserad, 3D-effekterna är oftast onödiga. Men! Gondrys film har glimten i ögat, tokroliga actionscener, ett härligt radarpar och en skön skurk i form av Christoph Waltz (Inglourious Basterds).
Gillade du Kick-Ass? Kolla in The Green Hornet.