Gravskrift över filmcensuren - två dygns filmklipp blev poetisk skrift

Den uppfattningen har filmcensorerna själva också haft, och har i flera år lobbat för att bli avskaffade. I själva verket har man inte klippt i en film sedan 1997, arbetet har i stället handlat om att sätta olika åldersgränser på biovisningarna. När regeringens utredare i dagarna så föreslog ett slopande av filmcensuren för vuxna - något som nästan garanterat kommer att röstas igenom - är en snart hundraårig tradition inom kort till ända. Även sådana, hur korttänkta de än är, behöver sina gravskrifter. Kanske kan konstnären Markus Öhrns skrift Magic Bullet då vara lämplig. Det är egentligen textversionen av en film, en två dygn (!) lång svit av censurerade klipp (direkt hämtade från Statens biografbyrås samlingar, 1932-1997), som i vintras visades på Göteborgs filmfestival. Öhrn själv är en kompilator, någon som jobbar med befintliga material, i boken en förmedlare av de beskrivningar av klippen som censorerna nedtecknat. Det är en text som med lite god vilja kunde läsas som poesi, lägg till några radbrytningar och smyg in det i en samtida diktsamling och få skulle reagera: "kvinna med piska / strålduell, slagsmål, anfall mot rymdskepp, rymdstrider / slag och sparkar mot huvud / avslitet huvud flyter i å, blodig hand på golv, brinnande / man på kraftledning". Eller vad sägs om detta inspirerade snapshot: "liten blå bil i mörker, ensam och ledsen, jagas av polisbil, kolliderar med tåg, blir bilvrak på skrotupplag". Ofta undrar man vilka konkreta men biografbesökaren föreställdes kunna få av det bortklippta materialet. Monotont är det förvisso. Slagsmål och beskjutningar och explosioner. Men det går även att utläsa något om karaktären på filmerna och den biografkultur som efter hand växer fram. trettio- och fyrtiotalets westernfilmer och relativt oskyldiga actionscener förbyts framåt sextio- och sjuttiotalet i ett mer bestialiskt och utstuderat våld och även några doser snusk. Mot slutet av
åttiotalet blir det glest på
sidorna, bara ett fåtal saker förtecknas - kanske har såväl censorer som publik blivit förhärdade? Eller så vana vid filmmediet att dess fiktiva form tas för vad den är. Titeln på Öhrns bok/film syftar på magic bullet-teorin, en utrangerad psykologisk förklaringsmodell som gör gällande att filmens kraft kan liknas vid en magisk kula, som tränger in i betraktarens hjärna och väcker skadliga instinkter till liv. En teori med naiva inslag förvisso, men det vore också naivt att tro att yttre stimuli inte skulle kunna ha även destruktiva effekter om mottagligheten finns. I dag: var och en sin egen censurmyndighet.