Gösta Knutsson - en kvick sagofarbror med oväntat bett

Att alla katterna hade förebilder i det akademiska Uppsala var inget som barn hängde upp sig på. Bill och Bull lär ha sina förebilder i Olof Rydbeck (radiochef) respektive Bengt Lindberg. Alice Jams Karlsson var förstås Alice Babs, Murre från Skogstibble, Einar Haglund (mannen som visste allt), medan Maja hade sin förebild i Erna Knutsson och Pelle var Gösta själv. Måns representerade elakhet i största allmänhet, med några drag av den tidens största plågoandar, Hitler och Mussolini. Biografin Karl för sin katt - Gösta Knutsson som vi inte minns honom, av Unn Torell, journalist och ansvarig för sagomuseet Pelle Svanslös hus i Uppsala, publicerades lagom till Gösta Knutssons 100-årsdag tidigare i höst. Den bygger på pressarkiv och en intervju med Erna Knutsson samt tidigare oanvänt material. Överskådligt om än summariskt redogörs för Gösta Knutssons personlighet, uppväxt, tiden som redaktör för studenttidningen Ergo, äktenskap. Gösta Knutsson introducerade de omåttligt populära tävlingsprogrammen i Sveriges Radio och var en av de första sommarpratarna. Kännetecknet var direktsändningen, "då går det som det går om en hund plötsligt kommer in och biter en i benet". Han förberedde sig istället med högar av små kom ihåg-lappar "som då och då singlade iväg ut på golvet". 1938 gick den första frågesporten av stapeln och eftersom Gösta Knutsson var emot höga vinstsummor i programmet belönades det rätta svaret med en ettöring. Gösta Knutsson var medveten om att Pelle Svanslös inte rankades som någon litterär katt och att många säkert undrade vad det var som fick en barnlös medelålders man att skriva för barn. Men han skriver också till Bonniers (1970) "Jag anser att alla mina böcker alltid bör finnas tillgängliga i bokhandeln, eftersom de mer eller mindre är eller kommer att bli klassiker." Intresset för böckerna låg på topp i mitten av 1960-talet. Den första tecknade långfilmen om den svanslösa katten kom 1981, (Måns röst gjordes av Ernst-Hugo Järegård), och Pelle Svanslös blev tema för julkalendern 1997 - av många rankad som SVT:s bästa någonsin. Trivsam sagofarbror som utan ansträngning fann ett språk som tilltalade barn, så minns vi Gösta Knutsson, författare till många barnboksklassiker som Nalle Lufs, Sniff, Tuff och Tuss, Pigge Lunk (igelkotten på landet) gavs ut med musik av Lars-Erik Larsson. Men Gösta Knutsson drog sig inte för att säga sin mening. I Pelle Svanslös i Amerika skriver han till exempel om rasåtskillnadspolitiken och i slutet på 1960-talet pratade han i Barnens melodiradio om Vietnamkriget och utvisningen av 47 zigenare. "Man borde i stället utvisat 47 riksdagsmän". Radiochefen strök inlägget och Gösta Knutsson tillsades att inte politisera barnprogrammen. Han dog i cancer 1973 men hade dessförinnan genomfört en sista USA-resa tillsammans med Erna. Båda var medvetna om att Gösta inte skulle överleva sjukdomen, men på Expressens barnsida besvarar han barnens brev ända fram till sin död. Kerstin Matz skrev en runa i Expressen:"Han var den första akademikern som på ett naturligt sätt förde ut studenternas flugighet, galenskap och kvickhet utanför Uppsala och Lund. Han fick goda efterföljare i Tage Danielsson, Hasse Alfredson och Moltas Eriksson."

Gösta Knutsson - en kvick sagofarbror med oväntat bett

Katten Pelle Svanslös har blivit symbol för Uppsala och Gösta Knutsson. Elva böcker om den snälle och kloke Pelle fram till 1951 blev det och - 20 år senare - ytterligare en, Pelle Svanslös ger sig inte. Böckerna har sålts i en upplaga mellan två och tre miljoner.