Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz
David, som så småningom förlorar det avslöjande z-et i sitt efternamn, är bara 24 år när han anländer till Södertälje. David Rozenberg. En ljus tid efter allt historiens avgrundsmörker, det svenska undret ska byggas, med industri och välfärdssamhälle. Året är 1947 och Scania-Vabis ropar efter arbetskraft och han har redan skaffat sig erfarenheter från industrin i Alingsås.
Mer än 60 år senare, med generationens perspektiv, skriver hans son Göran sin minnesbok över fadern som överlevde Auschwitz, bildade familj i Södertälje, men gick in mörkret på nytt och tog sitt liv sommaren 1960. Skuggorna från det förflutna, skriver sonen, hinner ifatt honom och dödar.
Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz är bokens fullständiga titel. Fadern växte upp i den polska staden Lodz, strax utanför det polska gettot som i likhet med andra getton tömdes på sin befolkning och fördes till koncentrations- och utrotningslägren. Sensommaren 1944 tvingades David och hans familj och släkt upp på tåget till Auschwitz-Birkenau.
Göran Rosenbergs bok bärs av en tung och utförlig sorg. Den märks naturligtvis i skildringen, den detektiviskt noggranna historieskrivningen av hur fadern överlevde och kom till Sverige, men den märks också i en dov musikalitet i själva stilen. Redan i de första sidorna hör man dessa mollackord, som därefter aldrig lämnar stilen och boken.
Men så mycket han hinner berätta innan den där sommardagen när mörkret åter sluter sig. Om sin egen barndom, om industristaden som sjöd av liv och arbete, om faderns kärlekssaga till Hala Staw, hon som också överlever och som blir hans hustru. Om resorna åter till Lodz och till Israel, när efterkrigsvärlden tar sin form.
"Det är inte med minnet vi utforskar det förflutna" citerar Rosenberg Walter Benjamin och tar fasta på hans ord att gå till verket som en utgrävare, som någon som jämför minnets osäkra spegel med det som verkligen hänt. Och på så sätt blir förintelsens ohygglighet tydligare igen, som när Rosenberg beskriver hur det uppstår en konflikt mot slutet av kriget, en konflikt mellan de som vill rädda judarna i koncentrationslägren eftersom de behöver tvångsarbetskraft, och de som vill utrota judarna i samma läger. Samma regim, men två olika pliktuppfyllelser, utrotning eller arbetskraft.
Återupprättelsen, det nya livet tycks växa till sig. Men skuggorna kommer ikapp och allt det fadern upplever som misslyckanden, och väl är det också; försöken att ta sig fri från fabriksslitet, försöken att få skadestånd från myndigheterna i Tyskland, och så försöken att komma undan skuggorna. "Ja, jag tror till sist att Platsen spelar en roll i detta ... Platsen där jag gör världen till min är också platsen där världen vänder dig ryggen. Ja, också platsen där du till sist vänder världen ryggen. Något hem blir den aldrig för dig. Inte som för mig. Jag tror att hemlösheten är ett underskattat helvete för sådana som du."
Göran Rosenberg slutför sin dialog med fadern med stor koncentration och konsekvens. Med detaljskärpa genom alla frågorna, all den tyska grundligheten i utrotningsmaskineriets läger och ända fram till Sundby sjukhus och avskedsbrevet.