Gomorra - ingen plats för gudfäder

Don Corleone, var är du? Kom tillbaka. Den här realistiska maffian är inte alls häftig! Så kan man känna när man ser filmen Gomorra, som är baserad på Roberto Savianos roman (som ska vara så verklighetstrogen att han blivit förföljd av den riktiga camorran). Du hittar inga häftiga mafiosos att hålla på i Gomorra. De som är inblandade i camorran sitter fast i ett oglamouröst nät av maktspel. Folk dör och någon tjänar tydligen pengar på eländet. Regissören Garrone undviker helt och hållet användningen av en likare, alltså någon som åskådaren kan identifera sig med. Det valet är en konstnärlig styrka, men samtidigt en svaghet eftersom man inte knyter några känslomässiga band till rollfigurerna. I de fem löst sammanhängande trådarna får vi se hur individer påverkas av camorran. Historierna känns fragmentariska eftersom man kastas in i camorrans Neapel utan så mycket bakgrundsfakta. Camorran verkar bestå av obildade män som hungrar efter pengar. De kan tänka sig att förstöra miljön och döda nästan vem som helst bara för att tjäna lite kosing. De är produkter av dålig uppfostran och förtjänar smisk.