Jag befinner mig på Gotland, bland technicolorerade vallmofält och vitblommande salmbärsbuskar.
I Visby når den infernaliska Stockholmsveckan precis sin kulmen, men ett par mil inåt ön varken syns eller hörs något annat än får, flugor och vinden över åkrarna. Och kyrkklockor, överallt kyrkklockor.
Det är en ö av spår och lämningar, en medeltidskyrka i varenda by. Men långt ifrån allt är K-märkta turistmagneter med världsarvsstatus. Redan på flygplatsen upptäcker jag, framför kioskens snuskyl, en mjukdjurshund med aktningsvärd kärlekspatina. Avnött päls, spruckna sömmar, stoppning som ändrat formen efter minst två generationers kavata kånkande och ändlösa kramar. Synen försätter mig i medömkans djupaste förtvivlan, för tänk om ägaren redan hunnit gå ombord på sitt plan! Till ett sommarviste utan sin käraste, eller än värre: En hemkomst med insikten om att resten av livets dagar och nätter måste tillbringas med någon ny, hel och ren sak från Toys R Us.
Några dagar senare vandrar jag med familjen genom Visby hamn, när min sambo liksom fryser mitt i ett steg. På en övergiven bänk mitt i turistvimlet har han fått syn på ett vältummat exempel av George R. R. Martins Kampen om järntronen. Ett bokmärke avslöjar att läsaren avverkat ungefär tre fjärdedelar av tegelstenen. Det är långt ifrån en exklusiv utgåva, och sambons sökande efter ledtrådar innanför pärmarna – bokägarens namn, telefonnummer, blodgrupp eller vad som helst – visar sig förstås lönlöst. Att den försumlige fantasy-entusiasten kan köpa sig ett nytt exemplar i vilken Pocket Shop som helst tröstar dock inte min sambo, som står och håller i boken som om den vore någons förlorade spädbarn. ”Det här är det sorgligaste jag sett!” fastslår han, och jag fnyser med mjukdjurshunden i färskt och blödande minne. Men visst har han en poäng. Bland den svenska sommarens alla småhelveten har glömd och förlagd semesterlektyr en särställning. Hur grämer man sig inte!
Men vi befinner oss som sagt på Gotland, lämningarnas högborg, och snart upptäcker vi nya spår att följa och begrunda. Längsmed en snäckbeströdd strandpromenad har en romantiskt sinnad ko vandrat flera hundra meter. Klövavtrycken i sanden är djupa och jämna, gör varken girar eller uppehåll. Hon ville nog bara se havet. Jag fylls av en diffus, hjärtnupen lycka, ända tills jag upptäcker de otaliga kafferandiga plastmuggar som kilats in i strandråg, tång och stenar utefter samma sträcka. På den här ön finns tusentals minnen, ruiner och kulturella kvarlevor värda att bevara. Men jag önskar att jag kunde slippa se vraket som är 2000-talet. Att kossans spår fossilerades på stranden, medan resten sköljdes bort av tidvattnet.