Glödande vrede snarare än raseri

Ett enkelt rum för resande förvandlas så småningom till ett Rum för rasande när bokstaven "e" släpper sitt fäste och blir ett "a" - en ny upptäckt!Han gillar att leka med ord och dess olika betydelser, Ronny Eriksson. Hans förra föreställning för Riksteatern hette densomleverfar.se och nu går han loss på ordet "rasa" i sina många tolkningar - störta samman, väsnas eller hetsa upp sig. I Rum för rasande - även det en lång landsomfattande Riksteaterturné med stopp bland annat i Älvsbyn, Piteå, Boden, Jokkmokk, Kiruna och Haparanda - ryms alla betydelser.Inte oväntat är det fullsatt i Älvsbyns Forum när Eriksson tillsammans med den fina pianisten Benneth Fagerlund intar det rasande rummet på scenen. Ståupp-komikern och satirikern Ronny Eriksson känner sin publik och tvärtom. Snabbt etablerar han en stämning av ett tydligt "vi", inleder med ett prat om att här ska bli "lämpligt trevligt", ingen "jäkla karneval", för det vet ju vi som bor här att om man skrattar på morgonen får man gråta på kvällen. Och eftersom det så sällan händer särskilt roliga saker på våra breddgrader har vi dessutom lärt oss att lyssna uppmärksamt och inte applådera för mycket eftersom vi då riskerar att missa något av det som sägs.Inte heller behöver vi sitta och fundera på när vi ska applådera. Nej, någon finkultur med obegripliga applådfria satser bjuder inte Eriksson och Fagerlund på. Blandningen av monologer och sångnummer vet vi att förhålla oss till. Är den trygge och trevlige Ronny Eriksson rasande så märks det i så fall på det han pratar om, inte på sättet han gör det på. Eftersom ett gott skratt förlänger livet konstaterar han att vi norrbottningar går i bräschen för att verkligen dö i tid. Enligt en undersökning dör Jokkmokksborna i snitt åtta år tidigare än Danderydsborna, något som torde vara bra för samhällsekonomin. "Det kallas för överdödlighet, här uppe dör vi alltså oftare".I rasande fart får många en släng av sleven: Politiker, telefonförsäljare, journalister, bloggare. Kärnkraften så klart - i Litauen sitter just nu 300 gummor och broderar Forsmark med röda knutar ovanför texten "Egen härd är guld värd". De tokstora löneskillnaderna - "en direktör som tjänar 50 gånger mer än en arbetare köper inte 50 fler bilar", flyktingproblematiken - "är det dom eller vi som saknar skäl", terrorismen, det faktum att Sverige faktiskt deltar i "fredsframtvingande" operationer, FRA-lagen - "jäkla halka" kan faktiskt tolkas som "al-Quaida". Rena dagsaktualiteter - "Silvia fick en Monark, Victoria en Ockelbo, det går framåt". Och ett "socialdemokritiskt" resonemang om hur Mona Sahlin i sin iver att skriva under Lissabonfördraget, som bland annat innebär att Sverige går med på att införa en gemensam armé tillsammans med 21 Nato-länder av 27 möjliga i Europa, utan att ha tid att vänta in resultatet av den pågående utredningen kring vad som händer med de svenska kollektivavtalen.Själv skulle jag nog använda "glödande" snarare än "rasande" för att beskriva showen, "vrede" i stället för "ilska". Åsikterna har formulerats länge och under stort tryck. Mycket är redan sagt, men tål att upprepas.Saknar jag något så är det utmaningen. Är vi verkligen så himla överens, alla vi som sitter där. Borde inte vi också ha fått oss en släng av den kritiska sleven? Det hade våra vidöppna hjärtan mått bra av.

Glödande vrede snarare än raseri

Rum för rasande Ett utbrott i två akter av och med Ronny Eriksson och Benneth Fagerlund Riksteatern, Älvsbyn