Gjorde Kautokeino känt

Lars Pettersson är författare med bas i två länder och två världar sedan 1995. Den samiska i Kautokeino, som också är huvudort i de två romanerna, och den svenska i Bergslagen.

Kultur och Nöje2014-11-07 08:00

Sommarhalvåret bor han i skogen utanför Lindesberg. Vintertid är bostaden huset mitt i Kautokeino, vars tätort har cirka 2 000 invånare.

– Jag bor i ett hål i skogen i Bergslagen. I Kautokeino har jag grannar och lever ett cityliv, säger han.

Pendelboendet, som kommer sig av fruns arbete och yngste sonens skolgång i Kautokeino, fungerar bra.

– Vi har ett hus i Sverige och ett i Norge och kaffekopparna står på båda ställena. Efter ett tag har man också alla kablar och laddare man behöver i båda husen.

Det är i Kautokeino som handlingen i två av hans böcker, debutromanen deckaren Kautokeino, en blodig kniv och Slaktmånad, utgiven nu i höst, till stor del utspelar sig.

Han beskriver det samiska samhället som socialt skiktat med inbördes konflikter, och där familjerna har mycket makt över individerna.

Hur har reaktionerna varit i Kautokeino över böckerna?

– En del blir förbannande, medan andra tycker att det är spännande. Jag har bott här i snart 20 år och känner väl till hur samhället fungerar. Jag har inte haft några bekymmer med anklagelser om att utnyttja den samiska miljön.

Så du har blivit en kändis däruppe nu?

– Nej, man blir inte kändis i Kaoutokeino, tvärtom. Här blir man inte imponerad så lätt.

Lars Pettersson har en bakgrund som dokumentärfilmare. Sedan pensioneringen skriver han på heltid. Att skriva böcker är enklare än att skriva filmmanus, tycker han.

–Som författare har man många fler verktyg, man kan till exempel använda tankar och miljöbeskrivningar som inte fungerar i en film. Och man behöver inte tänka på ekonomin hela tiden.

Författarlivet är också behagligare än livet som filmare.

– Man slipper stå utomhus i stövlar och frysa. Men att skriva böcker är som skidåkning, man är ensam med sitt bekymmer och elände. Att göra film är som fotboll, att jobba ihop i ett filmteam är ett lagspel.

Den första boken har översatts till flera språk och fick fina recensioner. Han fick också Svenska Deckarakademiens debutantpris 2012, men det har inte påverkat hans skrivande, tycker han.

– Det är ju lite bra beröm att få deras pris. Och jag sålde väl några fler böcker. Men jag är ju ingen riktig författare utan en vilsegången gammal tv-producent.

För närvarande skriver han på nästa bok som ännu så länge består av 150 lösa blad med lösryckta scener. Den nya romanen, som också är en deckare, ska ges ut till sommaren 2015. Vad den handlar om vill han inte avslöja, men handlingen utspelar sig inte i Kautokeino.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!