Därför är Black Islands Books nyligen utkomna fräscha lilla antologi Sport välkommen. Nio författare beskriver och ibland problematiserar idrottsutövande i poesi, kortprosa och noveller.
Brassen Eders första mål i fotbolls-VM 1982 beskriver Peo Rask i förordet som en magisk händelse, som poesi, och menar att vi är många som har liknande minnen av fantastiska idrottsprestationer. Ögonblick när det osannolika inträffar, ögonblick som dröjer sig kvar i minnet.
Hans Olov Ohlson försöker sig på i sitt roliga bidrag att i detalj beskriva vad som händer i ett sådant magiskt ögonblick, när en fotbollsspelare får en drömträff på volley och bollen går in i krysset, ”helst ribba-stolpe in”. Det är egentligen en alldeles osannolik händelse, precis allt ska klaffa i detta komplexa skeende. Jag kom att tänka på Albert Engströms korpral, han som säger till beväringarna: ”ni tycker det här är enkelt, men vänta till jag fått förklara!”
En annan underhållande text står Eric Fylkeson för. Han berättar om ett pojklags öden och äventyr i Stockholm på 1960-talet. Det är både roligt och rörande att läsa om dessa killar, som trots att de är ”genuint talanglösa” ändå till sist lyckas slå IFK Norrköpings pojklag. Som en novell i Rekordmagasinet men bara så mycket bättre.
Motsatt lyckokurva har Helena Loofts berättelse Alla vill till himlen, som skildrar en elvaårig flickas snöpliga förlust med ett par centimeter. Samtidigt är det en betraktelse över människors märkliga jakt på rekord.
Några texter handlar om tragiska gestalter från idrottsvärlden. Roberth Ericsson lever sig in Dora Ratjens problemfyllda liv. Dora var en tysk friidrottare som med framgång tävlade för Tyskland i höjdhopp. I Berlin-olympiaden 1936 blev hon fyra och vann EM i Wien två år senare på världsrekordhöjden 1.70. Hon fick höra att hon var ett bevis för ”den ariska rasens överlägsenhet”. Men hon hamnade i onåd och arresterades av Gestapo, en läkare konstaterade att hon var man, och hon/han fråntogs medalj och rekord.
Den tyske boxaren Johann Trollman blev en publikfavorit med sin eleganta stil. Han dansade runt sina sluggande motståndare och undvek att bli träffad. Men han var inte arier, han var rom, och Gestapo såg till att fördärva hans idrottskarriär och lät mörda honom. Per-Eric Söder berättar om honom under rubriken Idrott och politik, och också om andra idrottsmän som förtrycktes till följd av sin etnicitet. Den suveräne sprintern och längdhopparen Jesse Owens segrar 1936 i Berlin uppskattades inte av Hitler, och hans hemland USA förödmjukade honom vid hemkomsten.
Brutaliteten på arenor och läktare gisslas i andra texter. Inge Linde har skrivit en lång dikt, Rekviem för en eller flera spelare, som visar det absurda i att en flicka på läktaren måste dö, medan fotbollsspelarna kämpar om en boll.
Peo Rask reagerar mot hockeyvåldet i en skruvad framtidsvision. Nu spelas ett slags gladiatorspel i Coop Colosseum, man använder inga klubbor utan spelet går ut på att fixa så många hjärnskakningar som möjligt.
Jag tror att antologin Sport kommer att fungera som en utmärkt debattbok både inom skolan och idrottsrörelsen och som givande läsning för alla sportintresserade.