Ghost Rider

Det var väl ungefärligen de premisserna som gällde för Cage i fallen Gone In 60 Seconds, Con Air, The Rock och National Treasure också. Filmiska elefantiasis-produkter, som dock aldrig skrapade med foten och försökte dölja vad de så uppenbart var: genomkommersiella filmer med föga kreativ belastning, enbart ute för att krama så mycket kosing som möjligt ur de publika plånböckerna. Och ? detta lyckades de ju tämligen galant med. Enligt uppgift har både Jon Voight (men det var väl länge sedan?) och Johnny Depp också varit intresserade av att kreera den roll som Cage nu har axlat. Den som mc-stuntmannen Johnny Blaze, som efter ett avtal med djävulen nattetid förvandlas till en glödande demon på beslutsam jakt efter allehanda ogärningsmän. Och det här ska man ju verkligen inte ta alltför mycket på allvar. Det här handlar om ingenting annat än högoktanigt filmiskt bubbelgum, med föga ? eller inget ? al dente-motstånd. Men släpper man alla politiskt korrekta åsikter så finner man att det också är rätt kul. Faktiskt. Som att bläddra igenom den rätt bildberusade Marvel Comics-serie som filmen bygger på. Eller som att lyssna på Stan Jones, eller någon av de myriader av andra inspelningar av, den insisterande dova melodin Ghostriders (In the Sky). Vidare kan det kanske vara kul att få bonus-info om att den psykedeliskt målade lowrider-mc som Cage kör i filmen är en exakt replica av den som Peter Fonda, som Captain America, körde i sin genombrottsroll i kultklassikern Easy Rider, från 1969. Här framträder Fonda som djävulen Mefisto. En uppgift som han genomför utan att riskera någon hemanmärkning. Johnny Blaze (alltså: Cage) har att kämpa mot Mefisto och även mot dennes olydige son Blackheart (Wes Bentley), samtidigt som han trånar efter den tjej som han en gång lämnade vid det träd där han hade ristat in deras gemensamma initialer. Hon spelas av Eva Mendes och så behöver det inte sägas så mycket mera alls om varken henne eller detta. Ghost Rider innehåller snyggt designade specialeffekter och motorcykel-stunts så att man kan strössla med dem. Samt den bistre och numera rätt ålderstigne, med valrossmustasch försedde cowboy-filosofiske Sam Elliott, i en biroll som i princip just bara han skulle kunna göra rättvisa. Ta Ghost Rider för vad den är: en filmad serietidning eller en karamell-påse med bullersamt visuellt skoj. Ingenting annat. Alls.

Ghost Rider

Nicolas Cage ansluter sig till såna här projekt av den enkla anledningen att han tycker att de är skoj. Och naturligtvis har det väl också en viss betydelse att han rakar in en kuslig massa pengar på en film som Ghost Rider.