Håren må gå i rost men Norrbottens Järn är hållfast och återuppstår. Igen kan man säga för detta är faktiskt gruppens tredje återförening efter uppbrottet 1977. Under fredagens spelning i Kulturens hus går bandet under namnet Norrbottens Järn 2.0.
- Det är ju den andra versionen av oss, säger Ström.
33 år sedan de slutade
1984 spelade bandet en konsert och sommaren 2009 gjorde man två mycket uppskattade spelningar, på Teaterbaren i Luleå och på PDOL - då kallade man sig Svensk Järnhantering.
- Vi tyckte det var kul och många andra tyckte detsamma, säger Maria Rosén.
- Det är 33 år sedan vi slutade men man stöter fortfarande på folk som frågar om vi inte ska börja spela igen, säger "Flu" Jonsson.
Det saknas alltså inte skäl att ställa sig på scen, både band och publik är ense om att det är en god idé. Och även om de sju medlemmarna i 2.0 inte ser längre än till denna helg så drar man lite på svaren när vi undrar om det blir någon fortsättning ... eller om detta blir sista spelningen.
- Nja, det hoppas vi inte. Det kanske blir fler men inget är bestämt, säger Ström till sist.
Återseende och nostalgi
Bandet repar som bäst inför konserten på fredag. Ström, Rosén, Jonsson och Ask är kvar sedan 70-talet och de är förstärkta med Göran
Eriksson, Christer Engberg och Tommy Skotte.
Under sin storhetstid på 70-talet turnerade "Järnet" flitigt och samtliga är drivna musiker. Men det krävs några repetitionskvällar innan de gamla låtarna sitter. Vilket för oss in på fredagens spelning och publikens förväntningar.
- Hm, jag tror nog publiken skulle bli grymt besviken om vi kom ut och lirade ett funkjam i tre kvart. Den kommer nog inte dit för att höra oss förnya oss, säger Ström.
- Det handlar om återseende och nostalgi. Men det blir en del nya låtar, säger Maria Rosén.
Publiken kommer även att upptäcka att bandet inte låter exakt som förr; Hans Rinanders saxofon saknas medan "Flu" Jonsson bytt basen mot dragspel. Nya
inslag är även Görans Erikssons fiol och Christer Engbergs mandolin.
- Det ger oss ett lite mjukare, lite mer akustiskt sound, säger Ted Ström.
Färre slagord och mer skratt
Redan när det begav sig skilde sig Norrbottens Järn en del från övriga så kallade proggband. De beskriver sig själva som anarkistiska - färre slagord och mer skratt.
- Lite satir, lite kabaré och glimten i ögat, säger Ström.
Rent musikaliskt hoppar gruppen lite hit och dit, en del skulle säga att det spretar.
- Ja, det kan säkert vändas till vår nackdel. Fast det gör inte vi, säger Ted Ström och skrattar.
Och hur var det nu med Kjell Sundvall och bandets födelse. Jo, Ted Ström kom till Luleå för att arbeta med en pjäs med den blivande regissören.
- I det sammanhanget fick jag lyssna på Swedbergs och jag blev helt knockad, jag hade ingen aning om att det fanns så många fantastiska musiker i Luleå, säger han.
Sundvall tyckte att Ström skulle bilda ett nytt band i Luleå, fixade och donade och så blev det.
- Han var med på vårt första möte, jag tror till och med att det var han som hittade på vårt namn, säger Ström.
Norrbottens Järn spelar på fredag i stora salen i Kulturens hus. Och "Swedbergs" är givetvis musikkollektivet Anton Swedbergs svänggäng.