Genial uppsättning av Mobergs Utvandrarna

Utvandrarna Av Vilhelm Moberg Regi och bearbetning: Farnaz Arbabi Skådespelare: Elmira Arikan, Mina Azarian, Olof Bergström, Ali-Reza Modjallal, Peter Perski, Iso Porovic, Suzanne Santrac, Helena Thornqvist, Johannes Wanselow, Catherine Westling Riksteatern Nordanåteatern, Skellefteå Kan man tänka sig något mer svenskt än Vilhelm Mobergs Karl Oskar och Kristina? Utvandrarna från småländska Korpamoen, Kristina från Duvemåla med sin eviga längtan till hemlandet hon lämnade för att skapa en bättre framtid för sina barn. Vilhelm Mobergs nationalepos har blivit film av Jan Troell och bearbetats för musikalscenen av Björn och Benny och lever därmed vidare i det svenska kollektiva medvetandet som sinnebilden för emigranterna, de djärvaste som förmådde bryta upp och söka sig en ny tillvaro i ett nytt land. I regissören Farnaz Arbabis bearbetning har nu Utvandrarna blivit teaterpjäs, med premiär på Regionteatern Blekinge Kronoberg ? mitt i Vilhelm Mobergs egna hemtrakter ? där den spelades hela hösten. Nu går den på turné genom landet och det nordligaste stoppet gjordes i Skellefteå. Det är bara att beklaga Norrbotten ? föreställningen är något av det viktigaste och mest vitala jag sett på en teaterscen på mycket länge. Farnaz Arbabi, som också regisserade författaren Jonas Hassen Khemiris dramatikerdebut Invasion! på Stockholms stadsteater förra året, utsågs inte bara till 2006 års teaterpersonlighet av Sveriges Radios kulturredaktion. Hon fick dessutom Expressens teaterpris för sina båda uppsättningar och dessutom Svenska teaterkritikers teaterpris 2006. Det finns anledning till prisregnet ? oförväget har hon gripit sig an Mobergs starka historia och placerat Karl Oskar, Kristina, Ulrika, Elin, Danjel, Robert och Arvid i en slags tidlöshet som kan vara både då och nu. Dessutom har hon försett dem med andra nationaliteter och resan till Sverige sker i en lastbilscontainer. Språket är bosniska och ryska och svenska, men hela tiden Mobergs fantastiska. Översättningarna projiceras som lättlästa boksidor på scenrummets väggar. Överenskommelserna med publiken är oändliga och fungerande och skapar en oerhörd känsla av kreativitet även i salongen. Det slarvas inte med detaljerna, minsta ljud är välavvägt, allt från Lars-Eric Brossners musik till regnets oändliga strilande och fotstegen i byråkraternas ekande korridorer. Små, små tecken som skapar en slags minsta möjliga bild för det outsägbara. I Farnaz Arbabis Utvandrarna kommer Karl Oskar och Kristina till ett Sverige av i dag, med en flyktingpolitik av i dag. Självklart får de avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd, tvingas gå under jorden. Här spelar det ingen roll att de lämnat sina länder av samma anledningar som en gång de svenska utvandrarna, att de är arbetsvilliga och dugliga ? här finns ingen jord för dem att odla. Vilhelm Mobergs berättelse ekar genom historien. Han, som alltid betonade att han var författare och inte historiker, skapade identifikation och förståelse för sina uppdiktade människor. Farnaz Arbabi gör samma sak och precis som Moberg bjuder hon på en berättelse som är både underhållande och absolut nödvändig just här och just nu. Det är helt enkelt genialt och finns det en himmel så tror jag Moberg sitter där och är lycklig över vad han ser. Till sin hjälp har Arbabi bra skådespelare, trovärdiga och med allvarligt uppsåt. Mitt i kretsen en Luleå-bekant ? Helena Thornqvist, som bland annat gått Teaterhögskolan i Luleå och setts i en av rollerna i Norrbottensteaterns Trettondagsafton. Hon spelar Arvid, här ett ryskt barnhemsbarn, med en ömhet som är bedövande. Så här kan teater också vara ? men varför så sällan?

Genial uppsättning av Mobergs Utvandrarna

"Så här kan teater också vara ? men varför så sällan?" undrar Norrbottens-Kurirens Marianne Söderberg sedan hon sett Utvandrarna på Nordanåteatern i Skellefteå.