Gemytet saknades på Bok och Bild
Fina enskildheter, men som helhet känns årets Bok och Bild som en lam tillställning.
HORROR SHOW. Peter Johansson och Barbro Westling. Foto: Linda Wikström
Foto: LINDA WIKSTRÖM
Peter Johansson, som bland annat ställt ut förkolnade utegrillar på Konstens hus för många år sedan, är känd som en dissekerare av svenskheten, med sina vakuumförpackade skivade dalahästar och röda stugor som hemvist för skinheads och en hel del annat. Kurbitssmyckade läskiga militäruniformer, bland annat. Nu har han bildat konstnärsgrupp med sin partner, skribenten och litteratur- och teatervetaren Barbro Westling, och tillsammans ger de sig i kast med Bergmans universum bestående av stormande hav, storögda kvinnliga skådespelare, livstvivel och gammal teatersvenska. Självklart finns Bengt Ekeroths Döden från Det sjunde inseglet närvarande, liksom både Ingrid Thulin och Harriet Andersson. Men riddaren är utbytt mot kungen i en inspirerande show som för tankarna till Terry Gilliams animationer i Monty Python’s flying circus. Det är inte illa! Inte heller bryr man sig så mycket om att man bara är tolv på publikplats under Thomas Tidholms och Lina Ekdahls poesiuppläsning i Lilla salen. Två poeter som här går på känslan och blandar och ger när de nu för första gången möts bara de två på en och samma scen. I ett av konferensrummen visade Galleri Syster upp verk av den vietnamesiska konstnären Nguyen Thu Ha, internationell stipendiat (Iaspis) i Umeå, som visade video på några tidigare performanceverk som hon skapat kring ord och ett nytt som tar upp den glättiga baksidan av turismen. Och runt omkring i huset pågick föreläsningar och bokprat. Intressanta enskildheter, som sagt, men inget av det gemyt som brukar prägla Bok och Bild som tidigare varit just en mötesplats. Inte bara mellan orden och bilderna utan också mellan människorna.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!