På lördag öppnar han en utställning på Konsthallen i Luleå.
Som graffitikonstnär går han under signaturen Ollio och lät höra talas om sig när han för många år sedan satte färg på hemstaden Göteborgs alla elskåp. Visserligen ett olagligt och anonymt projekt skapat av en ung konststudent, ändå väldigt öppet - alla målningar signerade han med sin e-postadress.
Klart det blev diskussioner, men också en beställning på ett lagligt målat elskåp.
- Som graffitimålare är jag inte intresserad av det olagliga, för mig har det snarare alltid varit ett hinder, säger Jonathan Josefsson som på plats i Konsthallen kommer att måla den största bild som någonsin hängt där.
Ingår i samlingarna
För honom blev graffitin ingången både till konsten och till ett kreativt yrke. Efter förberedande konststudier hamnade han på HDK, Högskolan för design och konsthantverk, där han valde textillinjen.
- En grym utbildning som visade sig passa mig perfekt, säger Jonathan Josefsson som efter att ha arbetat som konstnär på heltid i fyra år tycker att det har gått bättre än förväntat.
Redan är han representerad i Röhsska museets samlingar med en av sina mattor.
- Jag klarade första året med hjälp av ett stort stipendium och ägnade mig då desperat åt att söka utställningar. Det lyckades ganska bra och den ena utställningen gav den andra. Nu behöver jag inte själv söka, nu frågar andra efter mig.
Det tog tid innan han hittade fram till mattorna som han tillverkar helt på egen hand. Tekniken kallas tuftning och går ut på att garnet skjuts in med hjälp av en slags stickmaskin genom ett finmaskigt nät.
- Tekniken påminner mycket om målning med sprayburk, det går mycket fort och man måste vara helt fokuserad. Även färgbehandlingen påminner om graffiti, man kan visserligen blanda färger, men inte hur mycket som helst. En skillnad är att jag här kan åstadkomma reliefer genom att variera trådarnas längder i mattans lugg.
Av en slump
För första gången någonsin ställer Jonathan Josefsson också ut något han kallar för "rondelldjur", fantasifulla skapelser som tillkom av en slump efter ett arbete med en stor offentlig utsmyckning till en sporthall i Uddevalla. På ateljégolvet låg plötsligt en massa spillbitar som han började arbeta med.
- De tuftade mattorna fungerar så bra med mitt uttryck, abstrakta bilder som löses upp till färgfält, inspirerade av mitt måleri. Men numer inspirerar mattorna till målningar och eftersom jag aldrig har gillat att jobba med fyrkanter så blir det som det blir, säger Jonathan Josefsson och visar upp både ett rondelldjur och ett verk att hänga på väggen i många oregelbundna delar.
Andra har beskrivit Josefsson som mycket produktiv och själv säger han sig ständigt fundera på den egna kreativiteten.
På plats i Luleå ger han både en workshop med Sunderby konstskolas konstpedagoger och en offentlig föreläsning i samarbete med Svensk form och Hemslöjdsföreningen.
- Det som driver mig är min egen utveckling, på så sätt är jag väldigt inåtriktad. Det är så lätt att fastna i maner, man hittar sin grej och fortsätter på den banan hela tiden eftersom det känns säkrast. Men för den egna utvecklingen är det bra att bryta med det man kan och låta sig inspireras av nya saker, säger Jonathan Josefsson som i sin workshop bland annat berättar om hur han tillsammans med kompisar ibland ger sig i kast med en gemensam stor målning där det är tillåtet för andra att ändra och måla över - allt för att främja nya idéer.
- Klart det är jobbigt, men bra i längden. Ett annat knep är att uppmana andra att brainstorma åt en, eller be sina barn om idéer - bollplank är bra.
Datorer förbjudna
I arbetet med att utforska den egna kreativiteten har han också letat sig fram till sånt som inte gagnar den. I hans egen ateljé finns till exempel ingen dator - en tidstjuv om du frågar Jonathan Josefsson.
Det har hänt att han försökt bryta mönstret inom graffitivärlden genom att måla på ett annat sätt.
- Några har hejat på, tyckt att det är roligt med förändringar. Andra har sagt bestämt nej. Det finns många oskrivna lagar inom graffitin, bland annat om hur bokstäver ska se ut och ibland blir det extremt tydligt hur lite folk vågar.
- Men för att utvecklas måste man också våga göra fel och fult. Tvinga sig själv till nya saker. Som den här nudelgraffitin. Det motivet har jag hållit på med framgångsrikt i över ett år. Men nu är det slut med det.