Gastkramande tidsresa fångar
På Kulturskolan i Luleå tas elevernas eget berättande på allvar.
DEN ONDE SJÄLV. Fröken Ferm i Anette Lidströms gestalt är ingen snäll typ, precis. Barnhemsbarnen spelas av några barn från Nya läroverket.
Foto: Eija Dunder
På Kulturskolan i Luleå tar vi plats tillsammans med två klasser från Hedskolan på några orientaliska mattor på golvet. Därframme börjar bildpedagogen Maria Bergenudd prata om det här med berättandet. Det hela liknar mest en lektion, även om rummet vi sitter i känns mer spännande än ett vanligt klassrum. Men plötsligt börjar det hända saker, några underliga figurer kommer in och innan vi vet ordet av har vi passerat genom en tidsreva och hamnat på barnhemmet Solhaga år 1909. Där möter vi Astrid och hennes kompisar som kväll efter kväll får gå till sängs hungriga medan den hemska föreståndaren fröken Ferm sitter och räknar sina pengar och drömmer om nya kängor och ondulerat hår. Någonting står inte rätt till på barnhemmet, det förstår Astrid, som bestämmer sig för att med vår hjälp ta reda på vad som pågår. Riktigt gastkramande är det där i mörkret, med alla ljud och hemskheter och med en berättelse som är så orättvis att man kan bli galen. Mysteriet ska lösas
Har vi otur kan vi också bli kvar där i 1900-talets början, därför gäller det att inte förlora tidslampan ur sikte. Blir den röd vet man aldrig vad som händer. Inte för att vi blir särskilt oroliga för just det - på vår sida har vi nämligen både en skyddsängel och skogsfruns magi. Och runtomkring oss också lärare och fröknar och kompisar. Väl tillbaka i nutiden igen pustar vi ut på mattorna med frukt och en massa prat. Sedan är det dags för barnens egna berättelser. Stort intresse
När Kulturskolan gick ut med sin inbjudan till berättarprojektet Gastkramad tog det 20 minuter innan alla vårens tider hade bokats in av lärare i fjärde- och femteklasser i Luleå kommun. Två klasser har man plats för tre förmiddagar i veckan, med en uppföljning några veckor senare. Förutom själva äventyret som Kulturskolans pedagogarbetslag i bild, musik, dans, media, drama och sång bjuder på som en slags start, arbetar barnen själva vidare med sitt eget berättande i olika grupper. Tanken är att vidga berättarbegreppet mot alla former av uttryck, något klasslärarna själva senare också kan använda sig av i skolan. Medveten pedagogik
- Vi för många samtal med lärarna innan de kommer hit och beroende på vilken inriktning de vill ha anpassar vi våra arbetsmöten med eleverna efter önskemålen, säger Lena Malm, som tillsammans med sina kollegor på Kulturskolan är noga med att betona magiken i situationen. - Det gäller att inte avslöja för mycket innan de kommer, vi vill verkligen att barnen ska bli förvånade, något som bara det sätter igång fantasin. Den största verksamheten har Kulturskolan ute i skolorna, men i sina nya lokaler på gamla Midskogsskolan har pedagogerna möjligheter att arbeta annorlunda och mer samlat. Det tog man tillvara i höstas när man lät förvandla hela huset till en trollkarlsakademi för de yngsta eleverna. Nu är det de lite äldre elevernas tur och berättartemat är ett resultat av ett mycket medvetet pedagogiskt val. - Vi vet av erfarenhet att barn i den här åldern gillar det som är spännande och gärna skapar egna historier. När man berättar skapar man aktivt, är ingen passiv mottagare, och att väcka insikten att en berättelse inte bara sker med ord känns också viktigt. Dessutom måste man samarbeta och komma med bidrag till historien. Och utan att någon lyssnar blir det som sagt var inte mycket till berättelse.
Så jobbar vi med nyheter