Fullt författande för kärlekens skull

Plura har skrivit låtar i 35 år och har en stil som han själv beskriver som "melankolisk och vemodig i ett nordiskt skymningslandskap". Texterna är ofta väldigt romantiserande och det handlar mycket om både kärlek och sprit. - Jag tänkte på det när vi gjorde den här senaste skivan, säger Plura. Att herregud, ordet alkohol finns ju med i nästan varenda låt! Men ja, jag vet inte, man har liksom växt in lite i den kulturen, med Hemingway och whisky. "The lonely man", det är liksom någonslags myt som man växt upp med och sedan hamnat i. Gammeldags Plura är en riktig "old fashion"-textförfattare och när han tidigare i år startade en blogg så blev det direkt en väldig succé. Snart kommer den dessutom att ges ut i bokform. Men det där med författarmyten, det är inget som han själv identifierar sig med. - Folk kan ju ha en jäkla massa bilder och förutfattade meningar om mig och hur jag är. Men jag är bara en vanlig människa som har gjort ett hårt arbete. Sen allt det andra, vad folk tror att man är, det är något annat. Är det viktigt med en författarimage? - Det där är ingenting som jag alls har funderat på själv. Men det var någon som en gång ställde den frågan och då sa jag att jag inte visste, varpå han drog den tesen att det kanske är för att jag har växt upp med Hemingway och det. Jag har aldrig funderat på det själv, det har bara blivit så. En månad om året När Plura skriver så gör han det periodvis, ungefär en månad om året, ute i en stuga på ön Sydkoster. Hemma i Stockholm finns det för många störande moment. Är det viktigt att isolera sig för att skriva? - Ja i början är det det, just det att jag kan leva i det dygnet runt. Sen när jag har fått ihop någonslags grundstomme till låtarna, då kan jag sitta i princip var som helst och skriva, även hemma i köket framför datorn. Hur viktigt är det att ha någonting att säga när man skriver en låttext? - För min egen del har jag något slags kriterium att det måste beröra mig själv. Det ska finnas något farligt i det man skriver, man ska tangera och kliva över gränser. Tänker jag att "det här kan jag inte skriva" eller om jag får tårar i ögonen för att det är så känslosamt och starkt, då vet man att det här kommer att beröra andra människor. Han säger att skrivandet är en väldigt ångestladdad process men håller inte med det gamla påståendet om att allt konstnärligt skapande måste komma ur lidande. - Nej, det måste det absolut inte. Men allt konstnärligt skapande är ett jävla lidande. Det är en kamp, och förknippat med så himla mycket ångest och prestationskrav. Man är inte direkt lycklig när man skriver låtar även om det finns lyckliga stunder, säger han och fortsätter: Lider inte - Man behöver inte vara fattig för att lida, men ett tag när man yngre trodde man väl att det var på det sättet. Och att man skulle vara fattig och dricka billigt rödvin. Men Plura är inte lidande i övrigt och inte heller någon enslig funderare - som folk ofta tror - även om han kanske skriver i en sådan stil. - Jag skriver ju låtar i en viss ådra och det är klart att det färgar vad folk tror att man är. Fast jag är inte en deppig typ som är ledsen. Det är bara så att han tycker att det är mer intressant att skriva om olycklig kärlek och lidande än om andra saker. - Jag har väl skrivit hyllningar till kärleken också. Men det blir inte lika intressant på nåt sätt. Jag vet inte om det överhuvudtaget finns nå?nting som lycklig kärlek. Det är väl ofta ganska komplicerat.