Full pott, Upp!

Det är något alldeles särskilt med filmer där äldre människor skakar av sig sina krämpor och sitt miltal för ett sista äventyr. Jag tänker då på David Lynchs Straight Story där en 73-årig man reser 50 mil på en motorgräsklippare. Den gången blev jag helt förstörd av upprymdhet och glädje. Nu har det hänt igen med Disney och Pixars animerade fantasi Upp. Makarna Fredriksson fick aldrig möjligheten att uppfylla en önskedröm: att bo vid ett vattenfall i vildmarken. Allt annat kom i vägen - arbete, renoveringar, ja, vardagen. När hon dör i ålderdom bestämmer sig mannen för att uppfylla den gemensamma drömmen. Så han kopplar fast villan i heliumballonger och sätter kursen mot Sydamerika. Resan gör gubben Fredriksson mycket piggare och han upptäcker att det finns saker att leva för, trots att hans kära fru är död. Det störde mig inte nämnvärt att jag såg den dubbade versionen. Möjligen beror det på att Upp baseras främst på underbart finurliga detaljer och så starka bilder att man blir närmast euforisk. När jag sett klart filmen reflekterar jag över hur mycket genialitet filmmakarna lyckats smälla in i en och samma film. Och styrkan är att Upp inte är actionbaserad. Man bryr sig verkligen om rollfigurernas strävan efter att finna mening med sina liv. Och ja, all teknologi bakom filmen är förstås förstklassig. Men det är hjärtat som räknas.

Full pott, Upp!

Kurirens Joni Nykänen ger nya Upp full pott i betygsskalan.