Frusna ögonblick från arbetets vardag

I förra veckan berättade Västerbottens museum att de nu börjar arbeta med en nyutgåva av den retrospektiva boken om Sune Jonsson. Boken Album - fotografier från fem decennier ska bland annat ges ut i en internationell upplaga på engelska med anledning av att Jonsson uppmärksammas allt mer.
I sista skälvande stund fångade Sune Jonsson en småbrukarkultur på väg bort. Hans stora inspiratör var amerikanske fotoikonen Walker Evans. På Kulturhuset i Stockholm visas de nu sida vid sida.

Det finns många beröringspunkter, och ändå inte. Båda porträtterade småbrukare, den ene på uppdrag av president Roosevelt, den andre som fältetnolog på Västerbottens museum. De intresserade sig för människors arbete, för hur de smyckade sina hem. Båda förordade det vardagliga, i stället för "det konstnärligt högtravande" som Sune Jonsson har uttryckt det. Men samtidigt som deras motiv, uppställningar och bildkompositioner må vara nästan identiska ibland, skiljer sig uttrycken mycket.
När Walker Evans blev utskickad att dokumentera fattigdomen bland vita bomullsplockare i amerikanska Södern var det för en tidnings räkning. Den skrivande reportern bodde hos dem han skildrade, Walker Evans tog in på hotell.
Porträttet av Bud Fields och hans familj i Hale County, 1935, skulle bli en av det amerikanska dokumentärfotots mest spridda bilder. Armodiga och tyngda blickar både vuxna och ett av barnen in i kameran. Evans låter dem vittna om ett hårt liv, inte bara genom att skildra deras vardagssmuts, trasiga kläder och håliga golv utan kanske framför allt genom uttrycket i deras ögon.

Återvänder hem
20 år senare går Sune Jonsson runt i Nyåker, Västerbotten. Hans föräldrar har flyttat från landsorten till Stockholm, andra fotografer reser ut i världen. Sune Jonsson är inspirerad av Ivar Lo-Johansson. Han vill gräva där han står, där han känner gräset under sina fötter. Han återvänder till hembygden för att fånga en småbrukarkultur som snart ska vara försvunnen. Han fångar vardagen och bönemötet, hässjorna och arbetshästen som får en sockerbit.
Liksom Walker Evans tog Sune Jonsson många av sina porträtt rakt framifrån. Men Nyåkersborna tittar inte bara in i kameran, de tittar också på någon de känner:
- Det är en dialog, inte ett ögonblick, säger Hasse Persson, utställningens kurator.
Sune Jonsson kan deras historia, han kommer dem nära. Jägaren Albert Eriksson hade tyckt om andjakten. En morgon var han ute tillsammans med sin son. Albert Eriksson feltolkade ljuden och sköt av misstag sin pojke. Efter det drog han ner rullgardinen och visade sig inte mer ute i byn, berättar Hasse Persson. Sune Jonsson porträtterar Albert Eriksson i hemmet, som en mörk siluett framför den ljusa gardinen.
Sune Jonsson fyllde 75 i höstas vilket uppmärksammades av Västerbottens museum som visade en stor retrospektiv bland annat med hans bilder från New York.
När han fick Hasselbladpriset 1993 berättade Sune Jonsson själv för Hasse Persson om Walker Evans betydelse för hans fotokonst. På Kulturhuset ställs de båda fotograferna mot varandra i en labyrint.
I dag är alla utgåvor av Sune Jonssons populära fotoböcker utsålda, och Hasse Persson tycker att hans livsverk borde spridas och förvaltas bättre.
- Jag vill att man ska förstå vikten av det här arvet.