Det är likt en oklanderligt koreograferad tusenfoting, dansar sig igenom Mendelsohns ljuvliga ungdomsverk Symfoni för stråkar nr 10, varefter en dörr öppnas mot backstageområdet och en vemodigt klezmeranstruken fiolmelodi slingrar sig ut i lokalen; kvällens huvudperson Gilles Apap gör entré. I hans frejdiga gestalt trängs en uppburen violinvirtuos med en spjuveraktig spelman, och med en skjorta vars färgglädje bjärt kontrasterar mot kammarmusikvärldens sobert, mörktonade standardklädkod tar Apap omedelbart udden av allt vad eventuell kammarmusikalisk stelhet och onödig pompositet vill säga.
J S Bachs Violinkonsert i E-dur blir under Apaps ledning till ett orkestralt eldprov och medan vi musikaliskt förflyttar oss mellan guldglänsande salar, mörka skogsstigar och ögonblick där allt är stilla och spindelvävsskört förundras jag än en gång över hur barockmästaren lyckades ingjuta en sådan känsla i en komplex och rigid form.
Lika imponerande är Zigeunerweisen av spanske 1800-talstonsättaren Pablo de Sarasate, men det är när orkesterbjässen efter pausen hugger in på Béla Bartóks Divertimento för stråkorkester som lejonklon visar sig. Att i detalj beskriva den dramatiska laddning och det känslospektrum som detta komplexa verk rymmer låter sig knappast göras med 2500 tecken, och för lärda utläggningar om skalor, synkoper och influenser från ungersk folkton hänvisar jag till Wikipedia eller Sohlmans musiklexikon. Konstateras kan att här finns en dynamik och dramatik som i ett stumfilmsmontage i av Eisenstein – snabba klipp mellan framrusande tåg och stillsamt passionerade kyssar i en borgerlig salong. Subtilt svärmande violiner i närkamp med dova cello-och-basfrustanden. Mitt inre gåshudsmaskineri jobbar för högtryck.
Såklart blir det ett gäng extranummer, där kammarorkestern under Apaps muntert plirande ledning förvandlas till ett spelmanslag som går loss på såväl polskor som geografiskt mer avlägsen folkton medan publiken klappar och stampar. Och även om den flyhänta kammarmusikbesättningen kan behöva jobba litet mer på svänget så är det en fröjd att se och höra. Som det ska vara på en premiär!