Fritt fram att måla och skapa

Alla slår sig ned i en ring på golvet. Konstpedagog Gunilla Öhman sätter den magiska kulan i rörelse. Det hörs ett ljud inifrån kulan när den rullar över golvet mellan oss.  ? Det låter som en kyrka, säger en av de unga deltagarna. En annan hör en klocka i kulans inre. Det är andra dagen på bildskolan i Sävast. Barnen som är fyra till antalet är mellan 2,5 och fem år gamla. I går var de ute i skogen och hämtade magiska pinnar. Barnen visar stolta upp sina fynd från skogen som de borstat och rengjort kvällen innan. En flicka har hittad en stor och grov gren. En annan har valt en smal och krokig. I dag ska de få måla dem. Gunilla Öhman ger varje barn tre färger; gult, blått och rött. Med famnen full av kassar med färg och penslar och pappersrulle under armen tar Gunilla Öhman emot vid bildskolans lokaler. Egentligen skulle de vara vid byaföreningens gamla gård Lunda men det regnar så förskräckligt så de tvingades byta i all hast. Ett konferensrum i Skapa företagsby i Sävast förvandlas snabbt till målarverkstad. Tjockt papper täcker borden och plastsäckar över de stoppade stolarna skyddar tyget. Det är fritt fram för att måla och skapa.  ? Ni får måla precis hur ni vill. Ta vilka färger ni vill och blanda. Det finns magisk sand i en burk om ni vill ha, säger Gunilla Öhman. Koncentration och allvar Efter samlingen i cirkeln sätter barnen i gång att måla. Koncentrationen och allvaret känns i luften. De fyra flickorna har alla sina mammor med. Mammorna hjälper till att hålla upp pinnen så det går lättare att måla runt om. Gunilla Öhman är konstpedagog som har arbetat med bild sedan tidigt åttiotal. För ett år sedan slutade hon på barnkulturcentrum Kotten i Luleå och startade egen verksamhet. I dag arbetar hon mycket med vuxna också. Bland annat i ett projekt som vänder sig till långtidsarbetslösa. Hon har fortbildat sig i fyra år till handledare inom Bowens teori som utgår från det känslomässiga familjesystemet.  ? Jag arbetar med bilden som språk. Vi värderar inte det som skapas. Det vi själva upplever är det viktiga och det är aldrig fel. Det är kanske inte är så viktigt att jag inte förstår hur bildens konstnär tänkt. Man kan ändå bli berörd. Bildskolan i Sävast som pågår den här veckan har två grupper. Efter lunch kommer en ny större grupp på 14 stycken. De barnen är mellan åtta och 14 år.  ? Det är stor skillnad mellan de här barnen och de som är lite större. De stora har mer bråttom och är mer prestationsinriktade. De vill bli klara med sin bild och få sitt godkännande från mig medan jag förklarar att vi kanske aldrig blir klara. Genom lokal annonsering har Gunilla Öhman nått ut till barnfamiljer i Boden och Luleå. Dagis arbetar ju en hel del med bild. Räcker inte det, frågade jag föräldrarna i Sävast?  ? Nej, det finns inga stopp, det kan inte bli för mycket, säger Ulrika Lindström som är mamma till Freja och har en dotter till som går i den andra gruppen för äldre barn. Snart är de magiska pinnarna färdigmålade. Färger som inte fanns från början har uppstått. Någon vill ha mera röd. Det går mycket gult. Några målar med fingrarna i stället för penseln. Det gör ingenting för här är det barnen som bestämmer.