Franskpop när den är som bäst

Phoenix
17.30
Scen: Pampas

Phoenix fylla Atlantistältet för två år sedan, säger att de gjorde det riktigt (riktigt!) bra. Iår står de på en helt annan scen med en helt ny skiva i bagaget. Upp till bevis! Säger jag som missade den omtalade spelning på Hultsfredsfestivalen förrförra sommaren.
Phoenix är vad jag skulle beskriva ett gäng sköra fransmän som har hittat sitt eget speciella sound. Phoenix är dans och en enda lång förälskelse. Tillåt mig nu att vara partisk. Phoenix gjorde det igen.
Denna gång erövrade de Pampasscenen.
Det handlar inte om något ovanligt scenframträdande där de klättrar, byter kläder eller kastar ut saker mot publikhavet.
Det handlar mer om att publiken spontant började skrika deras namn mellan låtarna, att sångaren Thomas Mars i slutet klättrade ner från scenen (mot säkerhetsvakternas vilja) och sjöng invid publiken. Det är den fantastiska energi som de ger ifrån sig och såklart: musiken. Popmusiken som sätter eld i alla festivalbesökares ben och låter dem dansa sig igenom hela spelningen.

dessutom. Vare sig de spelar en singel, som alla känner igen, eller inte, är kvalitén rakt igenom bra. Och jag vill nästan påstå att de är bättre live, precis sådär som de var torsdagen den 15 juni klockan 17.30 på Hultfredsfestivalen 2006. "We love you" avslutar fransmännen med att skrika. Jag kan inte få fram det här på något annat sätt, men vi älskar ju er också!