På biograferna runt om i Sverige skyltas det för fullt för sommarens storfilmer, filmer som i många fall även släpps som dator- och tv-spel. Enbart under årets vår- och sommarmånader släpps ett dussintal spel baserade på bioaktuella filmer - och gemensamt för de flesta av dem är att de är eller ser ut att bli mediokra eller rent av dåliga. Så har det varit i många år. Av den anledningen har de så kallade filmlicensspelen fått ett starkt negativt rykte bland insatta spelare.
Varför spelutgivarna fortsätter att släppa undermåliga filmlicensspel kan tyckas konstigt, men är egentligen fullt logiskt. Eftersom spelen ofta är inriktade på en yngre målgrupp är det viktigast att karaktärerna och miljöerna känns igen, spelets kontroll och upplägg får helt enkelt lägre prioritet och betygen i recensionerna är inte så viktiga. Spelet rider ändå på den reklam och hajp som filmen får.
Därmed är det relativt säkra pengar för både utvecklare och utgivare.
Självklart har varken spelutvecklarna eller utgivarna som mål att skapa ett dåligt spel, utan problemet ligger främst i den snäva tidsgränsen när ett spel måste bli klart till en filmpremiär.
Vanligtvis tar det ungefär två år att utveckla ett fullgott spel från grunden, ofta ännu längre för att hinna med en avslutande finputsning.
När det vankas filmlicensspel är däremot utvecklingstiden i många fall mindre än ett år.
Trots dessa förutsättningar finns det en del russin i kakan. Ett av de mest framstående guldkornen är Toy Story 3, ett spel som dök upp från ingenstans och bjöd på stor underhållning. I slutet av juli släpper samma utvecklingsstudio Cars 2, ett spel som på förhand ser lovande ut tack vare sitt Mario Kart-inspirerade upplägg.
I vanlig ordning gäller det att vara extra försiktig när filmbaserade tv-spel står på inköpslistan. I recensionerna här nedanför hittar ni två av de bästa respektive sämsta filmlicensspelen som har släppts under det senaste året.