Efter midnatt den 23 februari 2009 ser Erzsébet och Csaba Csorba sin 27-årige son Robert och femårige sonson Robika dö på gårdsplanen. Båda är skjutna, barnet sköts i munnen. Morden begås i den ungerska byn Tatárszentgyörgy. Två månader senare mördas Jeno Koka i Tiszalök på väg till sitt skiftjobb. Han förblöder ett stenkast från huset han delar med sin fru Eva. Inte långt senare skjuts Mária Balogh till döds i sin säng i samhället Kisléta. Hon är det sjätte offret i en serie rasistiska mord. Brottsoffren har inget gemensamt, annat än att de var romer i ett land där det nyfascistiska partiet Jobbik, baserat på "zigenarfrågan", tog hem tre mandat i EU-valet 2009 och året därpå blev Ungerns tredje största parti med 17 procent av rösterna och 47 mandat i parlamentet.
Journalisten Magnus Linton reser hösten 2011 till Ungern, för att göra ett reportage till De hatade, första boken i förlaget Atlas serie Vems Europa? Händelserna som beskrivs ovan är hämtade ur boken, i vilken den andra reportageresan går till Nederländerna, där Geert Wilders, ordförande i Frihetspartiet PVV och förebild för islamofoba partier över hela Europa, i valet 2010 fick 15,5 procent av rösterna.
Magnus Lintons tredje reportage skildrar terrorattentatet på Utøya, sett genom ögonen på överlevare, samt terroristen Anders Behring Breiviks manifest och ideologiska motor.
I förordet understryker Magnus Linton att hans bok inte är ett akademiskt verk utan "ett resultat av en journalists tro på reportagets unika möjligheter att snabbt samla ihop andras tankar, känslor och erfarenheter och filtrera alltihop till en egen berättelse som i bästa fall kan kasta lite ljus över en stor fråga i ett mörkt ögonblick".
Där ringar han in själva kärnan i uppdraget. Modet att söka sanningen hos enskilda människor, markera avstånd från svepande generaliseringar och skildra erfarenheter som ger svårgreppbara sammanhang konturer.
Magnus Linton intervjuar personer som lever i skottlinjen för den, i olika schatteringar men med tydliga beröringspunkter, organiserade islamofobin, antiziganismen, antisemitismen och antifeminismen. Reportagen utgör geografiskt spridda pusselbitar som sammanfogade ger en överblick som ofta går förlorad i det dagliga flödet, där enskilda politiska utspel eller brott med rasistiska motiv allt för sällan sätts i sitt sammanhang.
Jag drar mig till minnes vad journalisten Lisa Bjurwald, författare till boken Europas skam - rasister på frammarsch, sade när hon i höstas gästade Luleås litterära scen Kontext i Kulturens hus:
"Vi journalister har inte satt detta i sitt europeiska sammanhang och heller inte bevakat det särskilt intensivt. Det var därför jag skrev boken. Dessa partier har täta kontakter med varandra och delar ideologier. Man måste se det som en europeisk rörelse."
Magnus Lintons bok är ett fristående verk men kan läsas som en fortsättning på Lisa Bjurwalds dito. Europas skam är en gedigen kartläggning av de rörelser och partier som anger tonen i dagens organiserade rasism. De hatade bidrar med ögonvittnesskildringar och erfarenheter som är omistliga för den som i själ och hjärta vill begripa konsekvenserna av högerradikaliseringen i europeisk politik.
De hatade och Europas skam borde stå på litteraturlistan i varje svensk gymnasieskola, adderat Niklas Orrenius Sverige forever in my heart. Niklas Orrenius är reporter på Sydsvenskan och har bland annat följt Sverigedemokraternas väg från politikens utkant in i kommuner och riksdag. Hans bok har ett vidare ämnesspektran än Bjurwalds och Lintons arbeten och ger ytterligare infallsvinklar till diskussionen om rasism och främlingsfientlighet.
Boken består av 23 täta och detaljrika reportage gjorda i Danmark, Sverige, Jordanien, Kenya och USA. Varje artikel summeras i efterord med frågan: Vad hände sen?
Ett reportage bär titeln Varför stenar de dig mamma? och handlar om Malyum Salah Hashi från Tomelilla, som regelbundet utsätts för hatbrott när hon passerar en högstadieskola. Glåpord, snöbollar, stenar och vattenballonger. Tre gånger träffas Malyum Salah Hashi av stenar. Även hennes sexåriga dotter träffas av en sten. En polisanmälan upprättas men trots att rektorn på skolan redovisar vilka elever som varit drivande i trakasserierna lägger polisen ner ärendet. Brottsoffret Malyum Salah Hashi hörs aldrig av polisen.
Efter Sydsvenskans publicering av reportaget tar polisen upp utredningen om hatbrott. Såväl privatpersoner som politiker i Tomelilla engagerar sig för tolerans - mot rasism. Samtidigt får Niklas Orrenius en uppsjö hatiska mejl. Ett av dessa lyder:
"Stening ingår väl i det mångkulturella samhället. Så det borde hon tåla. Att kasta sten har vi lärt oss av palestinierna på tv. /Nils."