Från ord till handling

Där på andra våningen i det som har kallats "Kirunabornas vardagsrum" - stadshuset ritat av Artur von Schmalensee som den gången segrade över Alvar Aalto i arkitekttävlingen med en idé som utgick från igloons uppvärmda rum som skulle få frusna besökare att känna sig välkomna - blickar han ut mot besökarna på Christian Erikssons bronsbyst. Konstsamlingar
Och självklart ska Hjalmar Lundbohm finnas med när det blir tal om ett museum för länskonsten. För hade inte han bjudit in dåtidens främsta konstnärer och arkitekter för att skapa ett mönstersamhälle i Kiruna hade nog aldrig staden funnits med i diskussionen om museets placering. Hjalmar Lundbohm lämnade efter sig en samling bestående av ett 80-tal verk signerade namn som Anders Zorn, Bruno Liljefors, målarprinsen Eugen, Albert Engström och många fler. Men framförallt skapade han en konsttradition som mer eller mindre vårdats genom decennierna och resulterat i en konstsamling som i dag består av 2.000 verk. - 2.000 räcker inte, det finns faktiskt ännu fler, säger Alf Oskarsson som inventerat och fotograferat
Kirunas samlingar på uppdrag av kommunen. Dessutom har han satt larm på de värdefulla tavlorna. - Vissa har jag inte vågat lämna ifrån mig ens för inramning. Stötts och blötts
Efter att frågan om ett länskonstmuseum stötts och blötts i många år enades Kiruna kommun och Norrbottens läns landsting i våras om att gemensamt tillsätta en miljon kronor tre år i rad för att sätta igång verksamheten. Utan hus och personal, men med en uttalad målsättning att man efter tre år ska ha kommit fram till en permanent lösning. Frågan har drivits inte minst av Kiruna konstgille och Norrbottens konstmusei vänner som för några år sedan vände sig till den uppmärksammade arkitekten Gert Wingårdh för en idéskiss till ett landmärke för länskonsten med placering i gruvstaden. Dit är steget ännu långt och under de tre första åren ägnas resurserna åt minst tre konstutställningar och pedagogiska projekt som ska turnera runt i Norrbotten. Den första invigs redan
i kväll med tal, performance och en smaskig femvåningstårta på Kiruna stadshus. Nu eller aldrig
Tro, hopp och kärlek är curerad av konstnärsgruppen Koncentrat och består av 15 verk hämtade ur Kirunastipendiets samlingar. Stipendiet instiftades 1959 och har resulterat i en stor samling eftersom Kiruna kommun köpt in minst ett verk av samtliga 94 stipendiater. - Det har varit ett lustfyllt arbete, säger konstnären Viktoria Andersson i Koncentrat som tillsammans med kollegan Agneta Andersson gått igenom hela samlingen. - Vi fann en tydlig tradition av landskapsmåleri och vår utgångspunkt för valet av bilder kom att handla om existentiella frågor kring människan och landskapet, något vi också tror passar det pedagogiska arbete som vi ska göra ute i skolorna. Vi har hoppat över en del av de mest kända namnen eftersom vi tänker att de redan visats i olika sammanhang och i stället ägnat möda åt att välja verk som tydligt representerar en tid, säger Viktoria Andersson som på lördag också bjuder in konstnärerna Eva Dahlin (Kirunastipendiat 1981) och Tommy Mäkinen (Kirunastipendiat 2007) som föreläsare. Att bara tala om ett länskonstmuseum leder ingen vart, anser medlemmarna i Koncentrat, som hoppas på att utställningarna ska skänka vitalitet åt tanken på en samlande plats för länets konstfrågor. - Helst skulle vi se att det anställdes en intendent för verksamheten, inte minst under en försöksperiod. För nu hoppas vi att frågan ska lyftas på riktigt. Det är nu eller aldrig, nu börjar arbetet med att söka efter en väg att gå, säger Agneta Andersson.

Från ord till handling

Det ser ut som en tanke att Hjalmar Lundbohm själv övervakar utställningen Tro, hopp och kärlek, den första i ordningen efter att startskottet för Länskonstmuseet i Norrbotten symboliskt avfyrades av Kirunas kommunalråd Kenneth Stålnacke i maj.