15 år gammal hamnade hon i en extremt kreativ miljö och tillsammans med det kulturella klimatet som då fanns i Luleå gavs inspiration till det som i dag är en lång och framgångsrik karriär som kostymör.
25 år har Karin Sundvall arbetat som kostymör/kostymtecknare för tv, film och teater men när hon på lördag har vernissage på Konsthallen i Luleå är det egentligen hennes första egna utställning.
- Jag har medverkat vid samlingsutställningar tidigare. Därför känns det extra roligt med en egen utställning och att det blev på Konsthallen i Luleå.
För när hon lämnade länet för studier på Beckams school of design, efter studier på textilinstitutet i Borås samt konstlinjen på Sunderby folkhögskola, var hon övertygad om att hon skulle återvända till Norrbotten efter hon tagit examen. Nu blev det inte så. Ganska snart insåg hon att arbetsmarknaden fanns söderut. Däremot har hon återvänt ofta, gjort flera gästspel på Norrbottensteatern samt medverkat vid fler filminspelningar i länet, bland annat hennes bror Kjell Sundvalls filmer.
- Fast jag har framför allt jobbat med regissören Lars Molin. Han var alltid med när skådespelarna provade kläder, vilket långt ifrån alla regissörer är. Han kunde dessutom plocka upp idéer från kostymprovningen.
Helfigur kontra närbild
De som besöker Karin Sundvalls utställning kommer att få ta del av kostymörens hela arbetsprocess, från manus till färdig kostym. Hon kommer att visa kostymer, dräkter, skisser, hattar, skor, tygprover och kläder från både Norge och Sverige. Hon har dessutom ett litet inspirationsbord, där hon visar upp knappar, band, öglor och andra små accessoarer som är viktiga för en kostymör.
- Den stora skillnaden mellan teater och film är att när du arbetar med teater syns skådespelaren i helfigur hela tiden, medan på film kan en knapp eller en brosch få stort fokus vid en närbild. Det krävs olika sätt att tänka.
Hon beskriver arbetet som kostymör som ett lagarbete, liknande ett fotbollslag, där hon jobbar nära scenograf, rekvisitör och maskör med regissören som lagets Zlatan.
- Utan vårt arbete har regissören ingen boll att jobba med. Vi skapar förutsättningarna för att göra mål, menar hon.
Mycket av hennes arbete handlar om research, att läsa in sig på olika tidsepoker, titta på bilder och hänga på secondhand butiker. Hon skissar i månader.
- Ritandet är egentligen min huvudgrej. Det jobbet mynnar sedan ut i kläder av olika karaktär beroende på produktion.
De kostymer hon visar är ett urval från lite olika produktioner, bland annat från dramaserien Selma, pjäsen Macbeth som sattes upp på isteatern i Jukkasjärvi 2005, den norska filmen Kautokeinoupproret och Lars Molins tv -epos Kreuger. Bland annat visar hon den sex kilo tunga klänningen som Regina Lund gjorde entré i.
- Jag hittade tyget i England. Tyvärr blir det allt vanligare i dag att produktionsbolag vill sy upp kostymer i Thailand och andra låglöneländer. Det är mycket kunskap som kommer att försvinna om den utvecklingen fortsätter. Nu är det ganska vanligt att man gör film i en sorts allmän samtid för att komma runt kostnader för kostym, scenografi och annan rekvisita. Då slipper produktionsbolagen byta exempelvis vägskyltar och annat tidtypiskt för vissa årtionden.
Samma trend gäller förvaring och omhändertagande av kostymer, menar Karin Sundvall. I arbetet med utställningen på Konsthallen har hon sökt och plockat ihop de kostymer som sparats från produktioner hon medverkat i.
- Det kostar pengar att förvara kostymer, en kostnad alla inte är beredda att ta, tyvärr.
Vid utställningen kommer Karin Sundvall också att visa egna, nya skapelser från hennes fria konstnärskap. Dessutom kommer det att visas filmklipp och bilder från olika produktioner.