Från den osynliga kontinenten

Den tunna boken Raga av årets nobelpristagare J M G Le Clézio är en berättelse om kolonialism. Det är utgångspunkten. 1980 fick staten Vanuatu där ön Pentecost ingår sin självständighet. På apma-språket heter ön Raga. Det är om sådana platser västvärlden, inte minst dess intellektuella, spunnit exotiska drömmor runt i hundra år och mer. Raga är luftigt lätt berättarkonst med stort patos och en spännande växling mellan fiktiva berättelser och nykter historieskrivning. Dess ursinne riktas mot kolonialismens bottenlösa grymhet och girighet, ett system som ödelägger alla som kommer i kontakt med det. Arvet efter kolonialismen är ingenting för historierelativister att ironisera över. Avfolkningen i kolonialismens spår är ett folkmord. Bara det slavsystem som kallas "blackbirding" skeppade mer än 100.000 melanesier till plantager i Australiens Queensland. Lägg därtill epidemier, öppen förföljelse, fattigdom. I dag är aids ett av de stora hoten mot öns uppväxande generationer. Undra då på om man vänder sig från moderniteten. Enligt Le Clézio för att "återgå till det som alltid gett dem kraft: kunskaper om växtriket, traditioner, berättelser, drömmar, fantasi". Därför skriver han också entusiastiskt om är Charlotte Wèi Matansuè, hon tillägnas också boken. En aktivist för kvinnans sak, mycket långt från den fogliga kvinnodröm som Gaugin avbildade (inte någon av författarens favoritkonstnärer). Genom hennes ansträngningar har ett traditionellt hantverk, flätverket fått en renässans och kvinnorna därmed en starkare ställning i ett patriarkalt samhälle.Folket på Raga bor i otillgängliga byar på en högplatå långt ifrån havet. Erfarenheten av tsunamis och skeppsburna rövare går på djupet. Man minns den tid "när varje segel vid horisonten fyllde befolkningen med skräck". För 400 år sedan sjönk den centrala ön i Pentecost efter ett våldsamt vulkanutbrott, dränkte sina invånare och lämnade efter sig en grupp småöar, Shephard Islands. Och naturligtvis återerövrar man spr åket, det är oundgängligt i frigörelseprocessen från det koloniala. Språket bislama, relativt nyskapat, dess elegans och musikalitet prisas av Le Clézio som ett slags verbalt motstånd mot det forna kolonialspråket. Och som ett återskapande av den egna identiteten. Raga blandar myt, berättelse, historia. Inte till en postmodern slabbgryta, utan till ett vackert prisma över en epok och en värld som gnistrar av grymhet, skönhet och hopp. Och denna fjäderprosa som Le Clézio skriver, den är precis i varje mening och samtidigt nästan osynligt vacker.