En generös bredd i motiv och ämnen, en ovanlig bildkvalité gör boken till en verklig tidsresa.
Och det krävs en del för att skapa den känslan i ett Luleå som faktiskt ligger ungefär åttio år tillbaks i tiden. De som nu minns var då barn, många miljöer är rivna, Luleå har en tveksamt stolt tradition i det avseendet. En enda miljö minns jag själv, med viss ansträngning, det stadsbibliotek nämligen där bibliotekarien Olga Bardh hjälper en besökare bland katalogkorten. Den lokalen med dess dunkel och lukt av gammalt papper har jag besökt, ingen av de övriga. Inte Sandströms bilaffär, inte Konsum i korsningen Storgatan-Smedjegatan, inte heller Lindqvists konditori i samma korsning.
De många bränderna fascinerar, en hel liten serie beskriver hur Norrskensflammans fastighet brann i januari 1931, det var den mindre kända branden, att skilja från attentatet under krigsåren. Men också en brand i kvarteret Kycklingen liksom centralhotellets brand sommaren 1936, för att inte tala om dramatiken när ordensällskapets W:sexs byggnad blev aska i januari 1934.
1930-tal är både förnyelse och tradition, både blänkande konsuminteriörer och ålderdomliga timmerbyggnader. Sjöflygplanen tankar nedanför Stadshotellet i båthamnen, men i Södra hamn hukar fortfarande småstugorna efter arbetare och fattigt folk. Landshövding Hansén fullkomnar sin klassresa (skomakareson) bakom skrivbordet i residenset, det moderna krematoriet på kyrkogården är ett funktionalistiskt ideal och den 185 meter höga radiomasten reses på Mjölkudden.
Jo, den motiviska mångsidigheten fångar en, byggnadsarbetare, spädbarnshemmet i Karlsvik, Gråsjälören i flygperspektiv, banvaktaren Abel Nilsson på sin dressin, förmodligen på väg att skotta bort snö från någon övergång, meddelar bildtexten lakoniskt.
Det moderna gör intåg i ett Luleå som rivs, brinner och försvinner men ännu orkar visar sig i starka bilder. Vilken fantastiskt välgjord fotobok om den synliga historiens stora berättelse.