Plötsligt var spionen borta. Från litteraturen. Från filmen. Ja, från världen, verkade det som. Efter Sovjets sammanbrott hade till och med de mest kända fiktiva spionerna - som James Bond - uppenbara problem att anpassa sig till den nya tiden.Händelserna kring den 11 september och den mediedramatugi som utvecklats sedan 2001, skulle i och för sig kunna ge spionen en andra chans. Men på våra TV-apparater är det snarare den muskelstinne agenten (tänk Jack Bauer) som löser konflikter med våld som har fått nytt liv än den klassiska spionen med sina smarta tekniska hjälpmedel. Sedan sex år tillbaka försöker dock amerikanska tidningen Eye Spy fylla tomrummet med att koppla gamla hederliga spiontricks till kampen mot terrorism. Och i en era som i så stor utsträckning präglas av avlyssnings- och integritetsfrågor, är det faktiskt rätt märkligt att den inte har fått några direkta konkurrenter. Eye Spy är full av 50-talsaktiga spionknep (som hur man smiter förbi säkerhetskontroller, hur man pratar i ett avlyssnat rum utan att höras och hur man bäst planterar avlyssningsapparater i hus och på bilar). Efter några sidor förvandlas man till en liten hemmaspion: Jag kan bygga min egen utrustning och spela in ljud från grannens lägenhet! Jag kan fixa banden så att bara jag kan höra vad som är på dem!Det är kul, kul, kul hela vägen till slutet. Då man så klart inser att den vara som tidningen egentligen säljer är rädsla. Fotnot: Detta är sjätte delen i en serie om sju. De övriga har varit publicerade 3, 9, 11, 12 och 17 juli.
