Förtroligt kring mänskliga relationer och beteenden

Spatium. Mellanrum eller rumslighet. Men också en term som beskriver ett utrymme inom anatomin, vetenskapen om organismers uppbyggnad. - Jag blev jätteglad när jag hittade termen för jag kände att jag ville ha in en mänsklighet, nästan en köttslighet i mina verk, säger konstnären Klas Hällerstrand på gång att färdigställa sin sommarutställning på Konsthallen i Luleå.För ett drygt år sedan gick han ut Konsthögskolan i Umeå. Då hade han redan hunnit presentera sig för den norrbottniska konstpubliken som den enda utvalde svenska konstnären till Sommarbiennalen i Luleå 2007. Den gången visade han bland annat ett tredelat broderi som utgick från en gammal släkthistoria om Kristina och Anton och berättade om en kärlek som övervann långa tider av avstånd mellan den lilla byn utanför Piteå och de sju haven. Lärt sig av mormor
Senare har han också ställt ut på Galleri Syster, där han numera är medlem. Men för första gången tar hans verk nu plats på Konsthallen i Luleå. Klas Hällerstrand kommer från Piteå, där hans skapande började redan som mycket liten hemma hos mormor. - Det är hon som stickat mattan här, säger Klas Hällerstrand och böjer sig ner under ett bord som vid närmare påseende faktiskt inte vilar ordentligt på golvet.Där syns en liten förskjutning, en sättning. Längre in i rummet står ett bord som brutits sönder i ett stiliserat brott. På ett annat står en kaffekopp, skör och förförande vit. Man behöver inte lyfta på koppen för att känna tyngden, det är någonting med måtten och skevheten som får betraktaren att förstå att materialet inte är porslin. - Den är gjuten i brons och lackad med billack, säkert livsfarlig att dricka ur, säger Klas Hällerstrand.Till Stockholm och New York
Delar av utställningen visade han i vintras på Galleri Charlotte Lund i Stockholm, dit han numer hör. Prestigefyllt så det förslår och långt ifrån alla nyutexaminerade konstnärer förunnat. Galleristen Charlotte Lund fattade tycke för Klas Hällestrand under en elevutställning och fäste sig både vid hans konstnärliga mognad och vid den omsorg han lägger ner i sina verk.Utställningen på Stockholmsgalleriet följdes senare av konstmässan The Armory Show i New York i mars. - Jag åkte själv dit, hade inte väntat mig att det skulle vara så stort, ett sådant pådrag, säger Klas Hällerstrand som på plats i New York träffade många curators, gallerister och konstköpare och konstaterar att det gått mycket bra för honom.- Det känns naturligtvis helt fantastiskt att kunna leva på det här. Tätt broderi
Numer bor han i Stockholm, även om han där mest "eldar för kråkorna" som han säger. För sin arbetsplats har han i Luleå, på Konstnärernas kollektivverkstad ute på Kronan.- Allt jag ställer ut här har jag gjort där, utom den här, säger Klas Hällerstrand och pekar på ett broderi med titeln 34 Distansminuter. Trettiofyra horisonter, om man så vill. Täta stygn i vit sidentråd på vitt linne. Som så ofta i Klas Hällerstrands bildvärld vittnar det om en tidskrävande arbetsprocess. Inför sin examensutställning satte han sig ner och virade in rutorna på ett långt Gunnebostängsel med fina bomullstrådar, lager på lager. På Galleri Syster ställde han bland annat ut slagträn, som han själv svarvade och lindade med mjukt molinégarn. Snöat in
På tal om tidsaspekten den gången sade han bestämt ifrån - han sysslade inte med några uthållighetsprov, det som drev honom var lyckan att få arbeta med olika material, att få tänja på gränserna för det som är möjligt att göra. - Nu är det lite som om jag snöat in på det här med möbler, på bord och kaffekoppar. Jag ser på det här som symboler för mänskliga gestalter eller beteenden. Som ett hem eller en slags scen för mänskliga relationer. Hittills har jag inte gjort några människor, men ändå handlar det om mänskliga relationer.- Jag har inga problem med att det är berättelser och jag tänker mig att betraktaren lägger in sina egna referenser, sina egna minnen gör sina egna historier och frågeställningar. Alla har vi ju mycket tydliga relationer till de här objekten. Min utställning i Stockholm kallade jag för Spatium, det var då jag hittade ordet, och jag tänker mig att hela det här projektet som jag just nu arbetar med handlar om dessa mellanrum, de små som kan uppstå mellan större ytor.