Förtjusning över magin

Det är fredagseftermiddag längst ut på Djurgården. Stig Pettersson, Luleåbo i den Stockholmska förskingringen, ställer ut måleri och några objekt på Thielska Galleriet under hösten. Det är dagen före vernissagen när vi träffas och allt ännu är osett, inget av alla dessa målningars tilltal har ännu nått en publik. Efter realexamen vid Högre allmänna läroverket i Luleå började Stig Pettersson lära sig texta reklamskyltar nere i backen på Kyrkogatan. Sedan blev det dekorskolan i Stockholm och varje dag när han passerade Konstfack på väg till sina textningsövningar saktade han in farten, gick långsammare och hoppades att någon skulle tro att det var där han var elev; på Konstfack. Bort härifrån
Stig pratade med Henry Grubbström, teckningsläraren på Läroverket, och fick lämna in nya teckningsprover. Det blev en rejäl höjning av betyget och då kunde han visa teckningarna också för C G Nordin, en fin målare och seminariets förnäme teckningslärare. - Du måste bort härifrån, sa Nordin och menade inte bara ank- och svandammen vid Norra Strandgatan. Han skrev ett intyg och snart blev Stig Pettersson elev på Konstfack på riktigt. Och därefter Akademin, med en första utställning innan han ens gått ut. På den vägen är det och att ställa ut på Thielska var länge ett mål. - Bättre ställe finns inte, inte för mig, säger han. På Thielska
Och nu hänger de där, målningarna, avvaktande; apostroferingar som väntar på möten, på betraktare, öppna för samtal. Så bryts plötsligt tystnaden i rummen av en förtjusning. - Fantastisk fin målning. Hur gör du Stig? Det är Nestorn själv, den gamle på Thielska, Ulf Linde som stannar upp inför en målning, Gömsle, när han rullar runt en sista rond och kollar hängningen; att allt är i ordning och hänger rätt. Att det är bra. Vi pratar om rumsligheterna, detta märkliga innanför och utanför, framför och bakom, som är både linjer och yta, samtidigt färg och tid, och däri gömmer sig också berättelserna; någon som nyss har lämnat rummet, är på väg in eller gömmer sig, väntar på att ta gestalt. Glider undan
Jag vill fråga, men Stig glider undan, erkänner visserligen också berättelsernas närvaro, men vill hellre tala om resorna; att närma sig Manhattans skyline, se Frihetsgudinnan från en lastbåt, att stiga ner på kajen i Tripolis, Libyen, eller möta den japanska snön. Allt det där som skulle dyka upp igen som överraskande igenkänningar, när en bild växer fram och blir mer än ett minne, blir ett återseende. Jag frågar om en skugga mitt i ett rum och Stig pratar om Cezanne, Eftermiddag i Neapel, ett urklipp ur en tysk katalog som inspirerat. Han tänkte göra en likadan, med ytterkanter som definierar rummet, rött kanske, men allt tog en annan vändning, blev en annan målning. Han skymmer ett parti av en bild med handen. Talar om helheten. Förvåning och förtjusning
- Ser du ljuset här. Maskerar ett annat parti med handen. - Utan det här röda dör bilden. Han tar undan handen igen och jag anar både förvåning och förtjusning över den egna magin. När allt sitter där, allt stöder allt annat, när helheten finns där, och allt är omistligt är bilden färdig. Och då har målaren dragit sig undan. Stig Petterssons målningar hänger på Thielska oktober ut. Missa inte ett besök längst ut på Djurgården om ni passerar huvudstaden. Ta en promenad, eller 69:an från Norrmalmstorg, det är behändigt. Äppelkakan i kaféet i bankir Thiels badrum är utsökt.