Första gången gillt

Det är klart att det känns lite pirrigt. Konstigt vore det annars - första separatutställningen och allt. 2006 gick Linnea Henriksson ut Sunderby Konstskola efter tre intensiva år. Året därpå fick hon Luleå kommuns ateljéstipendium som innebär ett års ateljéhyra ute på Kronan, 15.000 kronor och en separatutställning på Konsthallen i Kulturens hus. På lördag öppnar den. Redan på fritidsgården i Sunderbyn, där hon växte upp, startade hon och några kompisar bildgruppen Picassos polare med hjälp av en intresserad fritidsgårdsföreståndare. Sedan dess har hon alltid hållit på, säger hon. Valde medieprogrammet
På gymnasiet valde Linnea Henriksson medieprogrammet. - Jag var väldigt inne på foto då, säger hon, och funderar lite kring vart intresset tagit vägen. - Jag plåtar mycket när jag reser och så, men som konstform har jag nog släppt det. Ändå kan man ana något av fotointresset i hennes bilder som just hängts upp på sina krokar i Konsthallens välvda korridor. Ristat på kartong
En serie bilder formar en berättelse i vars centrum hon placerat en kvinna. Bilderna är ristade på kartong, tydliga linjer av golvets mönster, detaljer som påminner om ett fotografiets. - Jag ristar på kartong som jag senare återanvänder och gör grafik av. Jobbar varje dag i den ateljé jag just nu har i Fritz Olsson-huset. Gör olika grejer varje dag, dagsformen avgör vad, experimenterar. Provar mig fram, säger Linnea Henriksson. Precis som Rune Wanler, vars minnesutställning hänger i rummet intill, är Linnea Henriksson en som målar och målar över. Lager på lager av försök och förkastanden. In i det sista har hon arbetat inför utställningen. En stor olja har ännu inte hunnit torka. - För att få ekonomin att gå ihop städar jag också. Och fastän jag jobbar i ateljén varje dag blir det liksom inte allvar förrän utställningsdagen närmar sig, säger Linnea Henriksson, som samlat på sig bilder till stipendieutställningen under ett drygt år. - Alla bilder kan ju alltid bli bättre. Det är så det känns och det är därför det är så svårt att säga att en bild är klar. Även om Linnea Henriksson nu ska ställa ut separat för första gången har hon ändå en viss erfarenhet. Tillsammans med Elin Alexandra Sundström, Lenita Andersson och Isa Landelius ställde hon för ett par somrar sedan ut i det gamla missionshuset i Kallax, under namnet Vi på Konstkapellet. Nyligen var hon en av sju unga konstnärer som ordnade en stor och välbesökt utställning i Fritz Olsson-huset och för två år sedan ställde hon ut på galleri Skåda tillsammans med John Wennberg, en studiekamrat från Konstskolan i Sunderbyn. Inne på textil
Just nu är Linnea Henriksson inne på textil, något som hon inte ger några prov på i sin aktuella utställning. - Det ska jag ge mig i kast med efter utställningen. Jag har tidigare gjort lampor av textil, nu funderar jag på ett sätt att bygga upp olika former av textila material. Vi får se hur det blir, säger Linnea Henriksson. Om framtiden är hon lite förtegen, har inte riktigt bestämt sig för nästa steg. - Jag har sökt en gång till Valand, men kom inte in. Men det var inte ett särskilt seriöst försök så jag ska nog sätta mig att jobba ordentligt på mina ansökningar nästa gång. Det brukar ta några gånger innan man kommer vidare.