När duvorna försvannNär duvorna försvann är den fristående fortsättningen på Sofi Oksanens uppmärksammade romaner Stalins kossor (2003) och Utrensningen (2010). Det är en stor, episk berättelse om en nation som plågas av krig och ideologier, av nazistisk och sovjetisk ockupation, av kommunistisk och nazistisk tro och alla mänskliga felslut som följer.
Lojalitet, kärlek och förräderi på estnisk mark alltså. Två kusiner i centrum, Roland och Edgar, den ene kämpande skogsbroder och den andre självutplånande opportunist, först angivare åt tyskarna, därefter åt ryssarna. Och skogsbröderna, så kallades motståndsrörelsen i de baltiska staterna som kämpade mot den sovjetiska ockupationen från andra världskrigets slut och långt in på 1950-talet. Bokens tidspann sträcker sig från 1941 till 1966, varje kapitelhuvud har sovjetisk eller tysk nationsstämpel.
Oksanens prosa har bedövande kraft, hennes gestaltningsförmåga djupt ner i världskrigets alla situationer och historiska komplikationer är imponerande, hennes detaljkunskaper och förmåga att uppfatta tiden likaså.
Jag vet inte om jag är lika imponerad av hennes helhetsgrepp, det episka intrycket är starkt i de sceniska stunderna, men knappast över tid. Eftersom kronologin är hoppande bryts också perspektivet sönder, i det korta perspektivet kommer man huvudpersonerna nära, men så flyktar de bort igen och man förlorar dem ur sikte. Den förrädiske Edgar, som byter namn samtidigt som han byter lojalitet och ockupant blir bokens mest helgjutna gestalt.
Hans inre monologer, hans beräknande och långsiktiga låghet för att överleva, ställa sig in, anpassa sig och finna utvägar - det är stor, psykologisk gestaltning. Han prövas, han skickas till Sibirien, han avläser tiden med en nästan djurisk opportunism. Däremot kan han aldrig någonsin avläsa sin hustru, som far djupare och djupare ner i sin depression och alkoholism, döljer sina minnen av förbindelser med tyska officerare, liksom Edgar (Parts) döljer sin homosexualitet och vart den fört honom. Deras äktenskap är en helvetesvandring.
Den historiska lektionen från Oksanens berättelse är lärorik och tragisk, att läsa hur en nation manglas av stormakter fram och tillbaka, hur den förstörs av totalitära läror, massakrer, deportationer. Hur framlever frågan om den mänskliga anständigheten under såna villkor?
Parts (Edgar) skriver på en hjälteroman om kriget som citeras efter hand i skildringen, en totalt lögnaktig historia där allt vänts på huvud och de goda är de onda. Men en roman, sådan som den dåvarande makten efterfrågar. Den blir en stor framgång, översättningar och jätteupplagor. Han knyter ihop sitt liv och sina framgångsrika förräderier, hans karriär går mot sin topp, han har segrat. Eftersmaken är oerhört besk.