Atta"Titta in i en 3D-modell av tunnelsystem och rum i en enorm koloni av bladskärarmyror." På detta vis introduceras den amerikanska konstnären Carol LaFayettes interaktiva videoverk Atta i LAB11:s annonsblad. Efter att ha läst de där orden - titta in - 3D - tunnel - enorm - myror - är det med spänd förväntan och inte utan bävan jag kliver in i rummet som ska föra mig till myrornas gruvrike. Att jag får en Wii-kontroll i handen förefaller helt självklart. Med vilken knapp skjuter man om myrorna uppför sig hotfullt? Kommer jag att vara en välkommen eller ovälkommen myrgäst?
Skjuta går inte visar det sig, men det gör detsamma för vad ska jag skjuta på? Här finns inga myror, här finns ingenting - inte ens en begripligt sammanhängande tunnel att utforska. Tämligen besviken, uppfylld av tankar om hur stor del av en konstupplevelse som utgörs av förförståelse och oreflekterade förväntningar, zoomar och vickar jag mig in i Carol LaFayettes 3D-modell som flyter omkring i fyra, på högkant uppställda bildskärmar.
Med hjälp av en särskild radar, av fackmän använd för att detektera föremål under marken, exempelvis gamla VA-ledningar och gravar, har Carol LaFayette, i samarbete med professor Fredric Parke, framställt en tredimensionell bild av bladskärarmyrans jordkula. I Texas, där både konstnären och bladskärarmyran hör hemma, kan bladskärarmyrornas underjordiska kolonier sträcka sig över ett tunnland och bli stora som trevåningshus (nergrävda sådana). I dessa ofantliga kaverner odlar bladskärarmyrorna svamp med en konstfärdig omsorg, de är som svampbönder, tålmodiga och förståndiga. De skär sönder blad som de hemför och omvandlar till svampmassa. Produkten påminner om kålrabbi, som i sin tur påminner om broccoli.
Det som projiceras på skärmarna ser lite grann ut som en uppförstorad och delvis upplöst broccolibukett, ljudlöst roterande med planetarisk långsamhet. Med en knapptryckning kan man lägga till eller dra ifrån lager. Det visuella intrycket är sannerligen inte hisnande - trots 3D-brillorna på näsan kommer man inte in vidare långt i den komplexa skapelsen, som ständigt rör på sig, glider undan. Men den gulgröna avbildningen väcker tankar om det lika mystiska som välorganiserade myrsamhället och den ordlösa arbetsfördelningen. För vad är det man ser? Den geometriska formen är utomordentligt invecklad, omöjlig att uttänka, omöjlig att förstå sig på, framgrävd av ett myrproletariat styrt av - ja, vadå? Feromoner naturligtvis, men hur kan dessa frambära en odlingspolitisk idé? Är det en konkretiserad form, en avgjutning av denna idé, genomströmmande hundratusentals myrarbetare, som Carol LaFayette visualiserat?
Formica, quo vadis? Vart gräver du, vad vill du åstadkomma med dina käkar, med din expansiva svampindustri?
Vem styr dig, är det den dolska drottningen som viskar i djupet, som klapprar med mandiblarna och fyller gruvorterna med sina kommenderande parfymångor? Följer du henne eller har du en egen vilja? Och hur mycket skiljer dig från oss?