Formerna fångar det oförklarliga

Piteås nya konsthall är ett stort, ljust rum och mitt i denna vithet tronar en gulgrön främmande skönhet. Materialet är stengods, men med sina bågar och hål blir Rymdblomma en krokan hämtad från en annan plats. Egentligen är den inte riktigt möjlig, men AnnaSofia Mååg närmar sig keramiken på sitt särskilda sätt. Mååg, som lämnade Högskolan för Design och Konsthantverk 2001, tillhör också länets mer intressanta konstnärer. Hon är dessutom redan representerad utomlands och ingår som en av tio svenska keramiker i den turnerande utställningen Voices. Efter två nedslag i Tyskland visas den fram till 29 april i Paris på Centre Culturel Suèdois och kommer även att kunna ses i USA. Galleri Ingrid Molin svarar på uppdrag av Svenska institutet för urvalet. <BR>På närmare håll är AnnaSofia Mååg bland annat representerad i vinterns ishotell i Jukkasjärvi där hon gjort sviten # 301 Bubbleboil Swamp. Den har fyllts av pelare i snis, en blandning av snö och is, och domineras av ett stående isrör fyllt med stora bubblor och i den pågående utställningen i Piteå konsthall visar hon objekt i keramik ur tre serier: Under, Istid och Skogen. De äldsta är från 2003 och ingår i Istid. Bland dem finns de mycket vita snöskareblommorna. I ett par av verken har Mååg också använt glasyr på ett intressant sätt. I den uppspruckna ytans hålrum anar man ett djup och en väta som faktiskt inte finns när man känner efter, en rörelse som bara inte kan hejdas fast man inte får röra utställd konst. <BR>Den nyare sviten Under har två teman; antingen är det en cirkelform som glaserats i blekt lila, grönt eller blått och sedan delvis täckts över med en oregelbunden mosaik, eller en rund platta som tycks ha tillfogats en utbuktning i centrum underifrån. Resultatet är både obehagligt och vackert. I verken med mosaik konkurrerar associationer till sprucken hud eller uttorkad flodbotten med bilder av regelbunden ornamentik, smycken eller förhistoriska hällristningar. Dundret, Dunder, Duo och de andra med utbuktningar är i sin tur mer förbryllande. Har någon stängts in under en seg, stark yta och försöker ta sig ut? Eller är det ett tredimensionellt verk som håller på att födas ur den cirkelrunda formen? Man anar kroppsdelar som händer och fötter. Hur som helst möter vi återigen naturen men här mer som innehåll än i Istidens förföriska former.<BR>Skogen till sist är kanske det mest underbara av allt. På ett flertal höga podier står snarlika "rör" glaserade i brunt, vitt och grått. Inspirationskällorna kan vara många och en onekligen skogen av en renhjords ben. Äntligen ett sätt att fånga något av det som annars är en medvetenhet eller en känsla som orden inte tycks räcka till för att förklara. I verken av stengods ser jag något av kraften hos de verkliga djuren, högresta och vaksamma på en fjällhed. Och så Rymdblomma, mitt i all denna vithet och väl avvägda utställning. Se den.Fotnot: Piteå motettkör har låtit sig inspireras av Under och ger en konsert med nordiska klanger i utställningen 17 februari.

Formerna fångar det oförklarliga

Under heter AnnaSfia Måågs utställning som nu kan ses på Piteå konsthall.