Förkärlek för medelålders män

Det går fort på andra sidan linjen. Ja, ingen kan anklaga Lars Persson för att vara norrbottniskt sävlig. Att vara snabbkäftad är dock en fördel – framför allt när en sysslar med stand up. Men det är inte därför vi hörs. Lars kör visserligen någon show i veckan, har vunnit nybörjartävlingen BungyComedy och uppträtt med både Özz Nûjen, Måns Möller och Al Pitcher – men ikväll ikläder han sig rollen som regissör när hans kortfilm Looking for Joy visas på Bio Rio vid Hornstulls strand i Stockholm.
– Egentligen har jag hållit på längre med film. Men det är jobbigt att hela tiden bära runt på den där tunga kameran. Och vissa historier passar ju bättre att berätta live för en publik, andra att filma, säger Lars. 
Looking för Joy handlar om 60-årige Leif-Göran (Rolf Degerlund), en tystlåten norrbottning och hemmapojke som aldrig varit längre bort än Stockholm. En dag upptäcker han kärleken på www.thaiwife.com och ett slags komiskt relationsdrama tar form.
– Först hade jag tänkt mig en thriller och en mordhistoria, där den här mannen mördade en massa thailändska kvinnor. Sedan insåg jag att det roliga var när de skulle lära känna varandra, säger Lars.
– Vad har de att prata om? De känner inte varandra och ändå ska de lägga sig i samma säng och sova. Ska de säga godnatt på svenska eller engelska?
Att humorn är viktig råder det inga tvivel om, även om den röda tråden i Lars verk hittills är lite udda, medelålders män.
– Jag snackade faktiskt med en kompis om det där för ett tag sedan. Oavsett vad man berättar så brukar man mer eller mindre ofrivilligt komma in på ett och samma tema. För mig har det blivit relationer, ofta med en tyst och lite karg man i 50-årsåldern inblandad. Män som inte vet hur man visar känslor. Det ligger en slags automatisk komik i det, säger Lars och fortsätter:
– Den här typen av filmer ska ju imponera på tjejer. Tyvärr är det mest medelålders kvinnor jag brukar få beröm av. ”Du tänker precis som jag”, brukar de säga.
Lars skrattar och fladdrar iväg i ett resonemang om hur idiotiskt det var – så här i efterhand  – att döpa sitt bolag till Kalkontelevision. Han hinner också konstatera att han för närvarande faktiskt inte har något hem och att artikelns nya vinkel borde bli: Situation Lars. Men så landar han, kanske tryggt, i ytterligare en 50-årig man som är huvudpersonen i det kortfilmsmanus han skriver på just nu.
Finns det några långfilmsdrömmar?
– Äh, jag vet inte. Vem fan kommer titta på den långfilmen? Den blir nog inte så sexig. Fast i och för sig, det finns ju en hel del medelålders kvinnor där ute. 
– Men det finns inte direkt någon plan. Det blir ytterligare en kortfilm. Men det hade varit roligt med något Short cuts-aktigt men flera små historier som vävs ihop. Då kan många ensamma män mötas.
Jag tycker mig se lite likheter med till exempel Patrik Eklund i dina filmer?
– Jag gillade Flimmer. Och finns det någon likhet tror jag det är den där humorn som ligger i att skämten går förbi. Att någon säger något banalt högt.
– Jag kan gärna bli en dålig Patrik Eklund när han går på Antabus. En Patrik Eklund i en svacka – så bra vill jag bli.