Förfinat och förädlat sound

Sist undertecknad hörde det här Luleåbandet var på en konsertkväll på Ebeneser i Luleå tillsammans med Bodenbandet Slowgate. Det jag slogs av då var spelglädjen, det melodiösa i det hårda och synten med gamla TV-spelsljud. Kul men ibland kanske lite mycket syntploppande i vissa låtar. När jag har lyssnat igenom Overworld några gånger slås jag av det har hänt en hel del med bandet sedan ovannämnda konsertkväll. Kvar finns den hårda men ändå melodiösa ljudbilden, och det finns en intensitet som inte känns forcerad utan snarare dynamisk och lekfull. Syntljuden finns kvar, men jag upplever att de inte löper vid sidan om allt annat som tidigare utan att de finns där som en helhet i den totala ljudbilden. Grabbarna har förfinat och förädlat sitt sound till det bättre utan att förlora i tyngd, för tungt och kompakt är det. Basen mullrar på ihop med det tunga men melodiösa trumspelet och Andreas personliga röst ihop med sköna gitarriff och dito solon skapar musik som ger mersmak. Jag slås av, när jag lyssnar på vissa låtar, att jag känner igen sound från så olika artister som kanadensiska rockgruppen Saga, Iron Maiden, och 1980-talssyntgruppen Human League, för att ta några exempel. Men, i det stora hela låter Machinae Supremacy som sig själva, för de har verkligen skapat en egen stil. Låtar som jag särskilt berörs av är den lättillgängliga och melodiösa Edge and pearl, den varierande Skin och titellåten. Det här är en platta som kommer att snurra många gånger i min CD-spelare.
! Lyssna även på - Heads or tales med Saga från 1983