Föreställning i gränslandet mellan dans och cirkus

Tre akrobatiska artister med bakgrund i nycirkusen bjuder på sig själva i ett gränsöverskridande experiment som koreograferas av Niclas Stureberg med rötterna i Gällivare. När man tittar på repetitionerna inför premiären av föreställningen Human Timing kan man inte låta bli att tänka på en grupp barns uthålliga fysiska lek. - Det stämmer bra. Jag tänker på scenytan som en lekplats. De finaste grejerna kommer när man leker. Vågar man inte leka så kommer det inte ut någonting intressant, säger Niclas Stureberg som tillsammans med dansarna/artisterna håller på och skapar en föreställning som är svår att etikettera. De tre artisterna på dansgolvet har samtliga bakgrund inom cirkusen. Alla har till exempel gått på Cirkusgymnasiet i Gävle. Niclas Stureberg har handplockat trion. - Jag fascineras av akrobatik och handstående och redan för tio år sedan ville jag göra den här föreställningen men då gick det inte. Då fanns det inte akrobater som förstod vad jag pratade om, säger han. Jonglör
Själv är Stureberg självlärd jonglör, dansare och koreograf. Föreställningen i Piteå är hans första fullängdsprojekt. Human Timing är ett samarbete med Dans i Nord, Norrbotens läns centrum för dans. Dansgruppen, som kommer att bjuda på ytterligare tre föreställningar (Jokkmokk, Gällivare och Uleåborg) efter premiären i Piteå den 17 september, består av: n Methinee Wongtrakoon, 24, som har sina rötter i Thailand och Sverige och hållit på med cirkus sedan hon var 9 år. Efter cirkusgymnasiet har hon jobbat med Cirkus Cirkör och med grupper i Danmark och England. n Jens Engman, 27, som föddes i Stockholm men bott på många platser i Sverige. Har bland annat bott i Moskva och deltagit i rysk cirkusträning. n Danny Anatta, 29, Gävlekille som gått Danshögskolans treåriga cirkusutbildning efter avslutat cirkusgymnasium. Föreställningens tillkomst är ett slags dansexperiment som började i slutet av juli med de tre dansarnas fria improvisationer utifrån olika uppgifter som Stureberg bett dem utföra. Allt filmas och sedan väljs de mest spännande delarna ut. - Jag plockar ut känslor eller rörelser jag gillar. Metoden vi använder är inte unik i världen men den är mer vanlig i dansens än i cirkusens värld. Niclas Stureberg är noga med att påpeka att slutresultatet inte kommer att bli en show eller ens något som liknar underhållning. - Vi tar lite mindre hänsyn till publiken. Kanske blir det lite som att gå på en konsert med instrumentalmusik. Delaktiga
De tre dansarna är i högsta grad delaktiga i den föreställning som håller på att växa fram och det verkar ha varit detta förhållande som lockade dem att medverka. - Det kändes som om det här låg nära en själv när Niclas berättade om sina idéer. Annars brukar allt vara färdigt men här får man inget manus, säger Methinee Wongtrakoon. - I den här föreställningen bli man blir inte en marionett på samma sätt. Vi får uppgifter och löser dem som vi själva tycker är bäst, fyller Danny Anatta på med. Jens Engman tycker att projektet är avspänt jämfört med att jobba med cirkus. - Jag känner mig som en pensel och Niclas är konstnären, säger han. Stureberg vill bjuda publiken på en föreställning som den kan tycka är intressant men samtidigt är han noga med att påpeka att det handlar om ett experiment. - Blir föreställningen dålig är det bara mitt fel.

Föreställning i gränslandet mellan dans och cirkus

Fria improvisationer är grunden för en annorlunda dansföreställning som just nu håller på att växa fram i lokalen Blackbox på Acusticum i Piteå.