för ögat

Det är egentligen hemskt att se Bale i den här rollen. Hans ögon är som två pisshål i en snödriva och när han tar av sig skjortan ser han ut som om han nyligen muckat från ett koncentrationsläger. Sömnbristen (han säger sig inte ha sovit ordentligt på över ett år) förorsakar kortslutning i nerverna hos honom. Han börjar inbilla sig saker, tror att han är förföljd och när han av en olyckshändelse blir inblandad i en maskinolycka på verkstaden där till sist många av arbetskamraterna vill att han ska sluta, så tror han att det beror på en konspiration riktad mot honom. Tillvaron blir allt mera mardrömslik och Kafka-mässig och innan filmen, med sina vaga film noir-stämningar och dröjande musik samt vidunderliga spel av Bale, är över så har man känt sig missmodig på allvar både en, två och ännu flera gånger. Bra roller även från Jennifer Jason Leigh, som godhjärtad hora och gamle kisande hårdingen Michael Ironside. Men The Machinist är mera den typen av film som man väljer att frivilligt utsätta sig för, än ser av nöje. Däremot rekommenderar jag närmast inte alls en film som heter Ladder 49, som bäst kan beskrivas som en USA-flaggviftande hjältefilm om brandmän i allmänhet och den brandman som spelas av Joaquin Phoneix i synnerhet. Man får liksom inte någon ordning på väsentligheterna här. Alltsammans berättas via flashbacks, när den med fyrkantig haka försedde Phoenix sitter inspärrad i en brinnande byggnad, och upp framför oss alla tornar sig då den både tuffe och krävande brandkaptenen John Travolta. Det jolmar till sig ordentligt i Ladder 49 och man drabbas av starka storkningskänslor av den mera alarmerande sorten.