För ögat

Två DVD-recensioner signerade Norrbottens-Kurirens filmrecensent Rolf Nilsén.

Kultur och Nöje2005-01-14 06:30
Rolf Nilsén
Förhållandet mellan poeterna Ted Hughes och Sylvia Plath måste ha varit minst sagt märkligt. Och vi blir inte så värst mycket klokare av att se hur det skildras i den förvånansvärt konventionella, för att inte rakt ut säga rätt tråkiga, filmbiografin Sylvia, där Gwyneth Paltrow trots allt gör vad hon kan (och det är ju ändå inte så lite det) i huvudrollen.<BR>Sylvia Plath stack in huvudet i gasugnen 1963 och vred på reglaget. Allt sedan dess befinner hon sig i den grupp av kultförfattare som finner ständigt nya legioner av devota beundrare.<BR>Sylvia Plath var en skör kvinna men en stor poet. Hon hade försökt begå självmord tidigare och hennes liv innehöll knappast alltför många upplyftande moment. Hennes stormiga äktenskap med poeten Ted Hughes (som här spelas av Daniel Craig) var av allt att döma inte heller så lysande.<BR>Hughes har alltid fått skulden för hennes död. Med rätt eller orätt ? men även i den här filmen tycks upphovsmännen ansluta sig till teorin att han behandlade henne som skit (inom parentes sagt begick även en senare hustru till Hughes, som nu också själv är död, självmord) och att det var han som tog åt sig hela äran av de poetiska framgångarna. Medan det var hon som fick skriva de texter som de livnärde sig på.<BR>Sylvia har skapats utan den minsta samarbetsvilja från de efterlevande till Sylvia Plath och Ted Hughes. Ett faktum som också bidrar till filmens haltande och märkligt anonyma status.<BR>Gwyneth Platrow och Daniel Craig kämpar på mot ojämna odds. Men hur välvillig man än är så kan ändå inte detta betraktas som något annat än en i kletiga stråkar indränkt historia om två människor (genier, möjligen) som vi aldrig tillåts komma riktigt nära.<BR>Betydligt hellre då Flicka med pärlörhänge som handlar om hur den unga pigan Griet (den helt underbara Scarlett Johansson) blir inspiration till målaren Johannes Vermeer (Colin Firth) och hans konstverk med samma titel som filmen, i 1600-talets Holland.<BR>I ett nedtonat tempo berättar här regissören Peter Webber respektfullt om omständigheterna kring Vermeers konstnärsskap och om Griets betydelse för åtminstone väsentliga delar av det.<BR>Det har blivit en asketiskt vacker och dämpat inlevelsefull film, där Johansson och Firth kollegialt delar på uttrycket och gemensamt bär fram en film som kan uppskattas starkt, även av de som inte läser konstvetenskap.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!